- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
140

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Evangelistmöte i norra Uppland.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 140 —

Sedan vi under lördagsaftonen aflagt hvar sitt vittnesbörd om; Gud
och hans frälsande nåd, fingo vi återigen moras

Söndagen den 27:de februari.

Vi kommo tillsammans med en känsla af oförmögenhet och derför
beroende af vår starke Gud, för hvilken vi äfven böjde oss före mötets
början, utbedjande oss af honom allt hvad vi behöfde under dagen.

Carl Palmqvist började mötet med att uppläsa Ps. 92. Han talade
om, huru bibeln framställer två slags folk: Ett rättfärdigt och ett
orättfärdigt. Han beskref Guds stora kärlek och nåd emot alla de närvarande.
Ehuru han ej vågade tro, att alla kunde tacka för syndernas förlåtelse,
så var dock Kristus-gåfvan fritt erbjuden åt hvar och en. som ville
mottaga den.

Den rättfärdige liknar palmen. Han grönskar alla dagar året om,
äfven då torka och motgångar komma. Palmens löf se ut som vore de
glasenide, och derför kan intet dam eller sand fastna på dem. Äro vi
glaserade med Kristi kärlek, så kan ingen synd eller något orent följa
med oss.

Rosa Johansson fortsatte med att läsa Luk. 8: 22-25. Vid detta
tillfälle skulle Jesus och hans lärjungar ut och segla. Det var nog lugnt
och stilla, då de lade ut från hamnen. De hade dock ej seglat långt,
förrän vågorna började gå och båten kastades af och an. Och Jesus sof.
Lärjungarne förskräcktes och fruktade att förgås. Huru lyckligt för dem,
att Jesus var med i båten! De hade icke behöft att så ängslas, om de
häft en större förtröstan pä Jesus. Mången af oss kanske har liksom
lärjungarne börjat att med Jasus i båten segla öfver lifvets ocean.
Det kanske var så lugnt och fridfullt, då vi satte ut från land. Men
snart fingo också vi erfara, huru syndens vågor började svalla och vår
lilla farkost började kastas af och an på de vreda böljorna. Vi hafva
såsom lärjungarna mången gång förfärats och utropat: ;;Herre, vi förgås I"
Låt oss komma ihåg: Jesus är med oss i båten. Intet ondt skall hända
oss. Snart skall vår farkost blifva förd in i den storm fria hamnen.

D, du min vän, som lik ett spån drifves på det villande
verldshafvet och som måste följa med hvart vinden blåser, tänk på Jesus, som har
uppoffrat sig sjelf för dig, och stig ombord på farkosten, som går till
himlen.

O. B. Olsson afslutade denna af Gud välsignade förmiddag med att
läsa Es. 54: 10. Det är dyrbart, att nåden aldrig skall vika ifrån dem,
som frukta Herren. I det att nåden kom så ridigt, så kom äfven frid.
Nåd och frid bjudas nu fritt åt en och hvar, som blott vill emottaga. Men
huru mycket har det ej kostat Jesus att vinna nåd åt oss! Se på
honom, der han ängslas och beder i Getsemane och lider och dör på korset.

Eftermiddagen.

Vi samlades åter kl. 3 och undertecknad började mötet med att
läsa H. V. 4: 12—16 samt stannade något vid Kristi brud och huru
dyrbar hon är för honom.

Hulda Ekedahl läste Upp. 21: 27. Vi hafva förut hört om Kristi
brud. . Detta är den stad, hvarest bruden skall bo. Om vi icke äro tvagna
i Lammets blod och inskrifna i lifvets bok, så skola vi icke komma in i
denna staden.

Fritz Wicklund läste härefter Ebr. 12: 1—3. Det kanske finnes
många här, som sitta betryckta. Låtom oss lägga af våra bördor vid
korset. Allt som hindrar en troende måste afläggas. Det är mycket,
som ej synes så farligt, men det kan ändock förorsaka ett afstannande.
Vi måste med uthållighet löpa för att nå målet. Vi få ofta den
uppmaningen att se på Jesus. Vi behöfva det. Endast genom att se på Jesus
kunna vi öfvervinna. Se vi på oss sjelfva, så förlora vi snart modet,
men att se på Jesus gifver kraft.

Carl Andersson afslutade mötet med dessa orden: "Hvar har åi
plockat i dag?" Ruth 2: 19, Vi hafva varit tillsammans hela dagen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free