- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
144

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friska olivlöf:

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— 144 —

isom uppå dem akta, hafva lust deraf. Gamla underrättelser anses i
allmänhet olämpliga för tidningspressen. Dock ställa vi det gamla först, det som
återgifves ur "böckernas bok" och hvars egenkap är att alltid vara nytt,
emedan hvarje dess bokstaf är lefvande. Det är skrifvet under bön och tårar
och förstås bäst genom bön och tårar. O, förunderliga ord, som har
makt att gifva lif åt det, som är dödt i öfverträdelser och synder. Ja,
sådant är Guds ord. Gud vare lof!

Sanningen häraf hafva vi fått vara ögonvittnen till häri Bro.
Herren sände oss tvänne anspråkslösa vittnen, hvilka förkunnade frid för dem,
som nära voro, så ock lör dem, som voro fjerran. Vi förnummo dervid,
hvad profeten uttryckt så: "Huru ljufliga äro på bergen budbärarnas fötter
o. s. v.n

"Edra söner och döttrar skola profetera," heter det. Dessa profetior
äro förkunnelsen om synd och nåd. Och genom denna hafva vi fått
nyomvända. Mötena, som nu hållits, hafva i allt varit gemensamhetsmöten,
emedan hvar och en på sitt sätt hjelpt till. Efter vanligt betraktelsesätt torde
de sett "oförnuftiga" ut, men icke så för de fåkunnige, hvilkas inre behof är
egen och de närmastes frälsning. Bekännelse och bön hafva förekommit jemte
korta vittnesbörd om troshjeltarnes lif med Herren, belysta med ex. hemtade
ur bibeln. Först och sist har äran gifvits hjelten af Davids hus, som blifvit
den klara morgonstjernan, hvilken uppgått med rättfärdighet under sina
vingar. Och detta verkar pånyttfödelse, när Guds ande är på färde. Många
ha synts upplyfta heliga händer.

Från många hafva hörts starka nödrop, åtföljda af tårar* syndanöd
har varit för handen. Nog har det varit den trånga porten. Dessemellan
ljuder dock lofsången, så att man tydligen känner, att den banar sig väg
uppåt, lika så högt som patriarken Jakobs stege. Ja, sällt det folk, hvars
Gud Herren är, och lyckligt den, som är med bland det folket.

Det ser ut som Guds rike i visst afseende skulle vara det jordiska
riket likt. När det är skördetid, då hafva arbetarne brådt att berga skörden.
Alla arbetskrafter tagas då i bruk, hvar på sitt sätt och hvar efter förmåga.
Icke allenast vår själ och kropp, utan äfven många andra ting måste offras
åt Herren. De jordiska tingen, som synas så små, men dock äro så
nödvändiga, komma då till användning för Herren Jehova. Men så komma ock
tider, då säden ännu ej spirat upp, utan ligger och gror, då det ser mörkt
ut, emedan vi se nedåt. Vi frestas då tro, att Herren icke är densamme.
Ack om vi kunde likna åkermannen! När ban sått, icke väntar han strax
skörd, utan han bidar. Och icke nog härmed, utan trots inträffande
missväxtår, sår han likväl och får kanske i bästa fall sjufaldt åter. Men Herren
är här mäktig gifva hundradefaldt.

Sanningen af ofvanstående hafva vi fått erfara. Den gamla stammen
af "fältvakten" i Bro har blifvit rekryterad. Det gifver sig tillkänna på flera
sätt. Leden, i hvilka satan sökt åstadkomma inånga tornluckor, fyllas allt
mer och mer. Missionssinnet värmes, penningen mister mj7cket af sitt värde,
hvilket ses bäst vid auktioner och fester för inre och yttre missionsändamål.
Ja, Gud vare lof!

Hvad här skildrats, kan äfven tillämpas på grannsocknen S:a Ny,
der nämnda vittnen också gjort besök. Med glädje motse derför dessa sock •
nar den kommande våren, då de nyfrälste komma att*sjunga Guds lof, så
att berg och dalar här å Vermlands Näs komma att genljuda deraf och en
skön påminnelse gifvas om den eviga våren, då alla frälsta till sist fåtnötas
uppå lifsflodens härliga stränder. Håll ut broder, håll ut syster! Vi mötas
der för att evigt vara hos Herren. L P. J.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:02 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free