Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breflådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
o. s. v. samt till och med sid. 262, slutande med: "Kom Herre Jesus.
Amen."
Många troende äfven i Tyskland, Finland och här i Ryssland,
hvarest jag nu är, komma att samtidigt instämma i samma rop. Detsamma
är fallet äfven i England, hvarifrån man skrifver till mig, att flera
kretsar, redan innan vi der antydde saken, kommit till det beslutet att
tillbringa påskveckan på ett dylikt sätt. På många ställen i Tyskland och
in i Riga, Liffland, hafva vi haft stora väckelser. Jag är nu i Reval hos
en troende baron. — Den 12 mars 1898. F. F-n.
Utrymmet tillåter oss icke att till fullo efterkomma br. Franssons
härofvan uttalade uppmaning. Och i öfrigt är ju boken "Himlauret"
mycket vidsträckt spridd och läst. Vid Torps-konferensen i fjol höll ock
Fransson föredrag om Kristi tillkommelse, hvari han uttalade sig i samma
riktning, som på de af honom härofvan angifna sidorna i boken. Och vi
hade då ett i afseende pä föredragets hufvudtankar ganska fullständigt
referat i Trons Segrar.
Men vi vilja ändock återgifva några hufvudpunkter af innehållet på
nu nämnda sidor af "Himlauret".
Fransson uttalar här sin lifliga öfvertygelse om att Jesus ej kommer,
förrän han blir ordentligt inbjuden att komma, förrän de troende lära att
af hela hjertat, ej blott med läpparna, bedja bibelns sista bön: aKom,
Herre Jesus!"
Ack, att Herren Jesus — säger han — finge väcka upp de troende
öfver hela jorden till att göra upprop om en allmän bönevecka för att
uteslutande eller hufvudsakligast bedja bibelns sista bön. Månne han
skulle kunna motstå sin brudeskaras förenade bönerop!
Att ett påskyndande af Herrens tillkommelse är oss möjligt
framgår af 2 Petr. 3: 12. 1 stället för "ifrigt åstunden" hafva de flesta
öfversättningar "påskynden", och att detta ej heller står i strid med talet om,
att dagen och stunden är bestämd (nämligen i Guds allvetenhet), är klart
deraf, att Herren Gud, när han af evighet bestämde dag och timme, just
tog hänsyn till sin församlings större eller mindre villighet till att verka
hans verk och till att inbjuda honom att komma igen, och bestämde
tiden för sin ankomst just pä grund deraf. Det är salunda vi, som
fördröja hans tillkommelse och ej han, vi, som kunna påskynda genom att
verka och nu till sist genom att ropa: ;;Koro, Herre Jesus!" —’–––
R3formatorn Martin Luther trodde, att Herren Jesus skulle komma
någon påskvecka. Han beyisar detta på det sättet, att eftersom den
patriarka tiska nådeshushållningen slutade i påskveckar, vid Israels barns
utgång ur Egypten, och eftersom den mosaiska slutade i påskveckan, då
Kristus dog på Grolgata, skall ock den kristna sluta i påskveckan.
Och ingen kan djupare än Luther gjorde längta efter denna dag.
Se här några uttryck af honom, hemtade ur hans predikan på andra
söndagen i Ad ventet, angående domedagen: "Fördenskull är det
tillbörligt, att vi icke allenast med glädje förbida denna saliga dag. utan ock
med hjertans åstundan sucka och ropa till vår Herre Kristus’ och säga:
Du bar lofvat oss denna dag att förlossa oss från allt ondt, o, så låt
honom då blott komma, ja, om det vore i denna stund, och låt det blifva
ett slut på denna jämmer." Och vidare: "Borde vi dä icke dag och natt
innerligt och af allt hjerta öfverljudt bedja och ropa till vår Herre Kristus,
att han en gång ville slå till och i grund förgöra allt, på det att en gång
detta skändliga väsende måtte upphöra och detta jämmerliga elände taga
ett slut."
Broder Franssons förslag är på anförda grunder att de troende,
förutom det dagliga bedjandet om Herrens tillkommelse, taga sig en
särskild bönevecka hvarje år, tills Herren kommer, för att bedja derom, och
att en sådan bönevecka hålles ’påskveckan i är, begynnande med
palmsöndagen. Och uppmanas alla, som stå såsom andliga ledare, att, i den
mån de veta sig sjelfva kunna instämma i den, de må betona vigten deraf
för dem, öfver hvilka de hafva inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
