Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi tillkommelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
hjertan. Vi hafva fått blicken öppen för korset. Och aldrig
kunna vi se storheten af vàr skuld, djupet af vårt förderf så
som då korset genom Anden afslöjas för vårt hjerta. Men aldrig
blir Guds och vår frälsares Kristi kärlek i hela dess innerlighet
och djup så uppenbar som vid Golgata. Den korsfästes kärlek
aar tagit mitt hjerta, så att jag för tid och evighet är hans,
för att lefva för honøm och tjena honom. Må andra gå honom
likgiltigt förbi, må de förakta och håna honom och trampa hans
blod såsom värdelöst under sina fötter. Mitt hjerta säger: Min vän
är hvit och röd, oförlikneligt skön i sin heliga martergestalt på
korset, högre än mångtusen. "Kristi kärlek tvingar oss, som
håller så före, att en har dött för alla, och derföre hafva alla dött.
Och han har dött för alla, på det att de som lefva icke mera
må lefva för sig sjelfva, utan för honom, som för dem har dött
och uppstått." (2 Kor. 5: 14—15).
Men då Jesus så har intagit våra hjertan, så vänta vi ock
hans återkomst från himmelen. Skulle icke bruden vänta på
brudgummen och bröllopsdagen? Såsom ock Paulus skrifver till
Tess.: "I omvänden eder till Gud från afgudarne, till att tjena
den lefvande och sanne Guden och till att vänta hans Son från
himmelen, hvilken han har uppväckt från de döda, Jesus, som
frälsar oss från den tillkommande vreden." (1 Tess. 1: 9—10).
Och de troende i Tessalonika väntade också så innerligt och
på fullt allvar Guds Sons tillkommelse från himmelen. De
blickade icke ut efter det, som var på jorden. Ty de visste att
verlden förgås och hennes lusta. De väntade icke döden och
grafven, utan de blickade uppåt och de väntade Kristus,
brudgummen, som dött för dem enligt skrifterna och som uppstått på
tredje dagen enligt skrifterna och farit till himmelen och i
hvilken de visste sig ega lif och oförgängligt väsende och som
enligt sitt löfte skulle komma tillbaka, för att taga dem till sig
och kröna dem såsom sina medarfvingar med evig härlighet och
ära.
Hvilken hela lifvet beherskande, helig inflytelse måste icke
ett sådant lefvande hopp, en sådan väntan på Jesus medföra!
Skulle väl bruden vilja möta sin brudgum i söndriga, orena
kläder! Skulle hon icke vara rädd för hvarje oren, köttslig låga
i hjertat, och för hvarje sådant intryck, hvarigenom
brudgummens bild fördunklades och undanträngdes? Skulle hon icke vid
tanken på det snara mötet med honom omsorgsfullt bevara sitt
hjerta för allt, som skulle kunna komma henne att med
skam-rodnad sänka blicken eller med blygsel vända sig från honom,
i stället för att med glädje stå inför honom och med
frimodighet blicka in i hans ögon? (Joh. 2: 28). Hans ögon äro så
ömma och kärleksfulla, men på samma gång så heliga och
bränna såsom eld, om man förehar något ondt i sitt hjerta. (Upp.
1: 14).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
