Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Kina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är nu allena på denna plats (dock icke ensam, ty Jesus är hos.
mig) och upptagen med de stycken, som tillhöra vår JB åder. Vi ha ej
ännu vårt kapell färdigt, men vi ha morgon- och aftonrnöten inne på
gården samt offentliga möten om söndagarne — och ett samtalsrum ha
vi, dit folket alltid har tillträde; och rätt många ha der fått höra
evangelium.
Då br. Karlsson var kvar här, gingo vi ut i byarne hvarannan
vecka. Det kändes så skönt, ty landtfolket tyckes varå så enkelt och
okonstladt. Sista gången jag var ute, ådrog jag mig förkylning, och
hemkommen blef jag så sjuk, att jag aldrig förr varit så sjuk; jag kunde
ej förtära någon egentlig föda och sof ej bra på många nätter.
En dag var jag särskildt dålig; och jag visste ej hvad Herren
ämnade göra. Skulle jag få sluta nu, efter att endast ha fått något tt>et
börja härute? Sådana tankar smögo sig på mig, der jag låg hjelplös på
den hårda ler-kangen.
På aftonen bad jag br. Karlsson taga in de troende kineserna samt
ha ett bönemöte särskildt för min räkning. — De kommo in, och alla
böjde sina knän och lade sina händer på min kropp samt bådo ifrigt till
Herren, att han skulle göra mig frisk. — Efter bönen reste jag mig upp,
men var så matt att jag ej förmådde sitta uppe, utan lade mig åter och
föll uti en lätt sömn, sådan som jag ej på flera nätter haft. Torde handa
jag sof 5 minuter; och då jag vaknade, kände jag en underbar hvila uti
hela min kropp, och på mindre tid än 20 minuter var all sjukdom
försvunnen ur min kropp. Visserligen var jag matt några dagar, men
sjukdomen var borta. Ära vare Gud! Herren blef så stor för mitt hjerta vid
tanken på,, hurusom många derhemma få resa långa vägar och lägga
ut stora summor för att återvinna sin helsa, då jag, den ringaste af alla
Herrens tjenare, långt upp i det inre af Kina, skild från den
bekvämlighet, som står de sjuka till buds i Sverige, dock blef af Herren så
nådeligen hulpen. O ja, vi ha en Gud, som icke är lomhörd som icke
slumrar, utan hör och hjelper de sina, då han ser, att "all kraft är ute och
att det är slut på allt, både smått och stort." Tårarne ha ofta kommit
mig i ögonen, då jag tänkt på denna högtidliga stund, och jag har i
sanning fått erfara, att skriftens ord om de sjukas helande icke är
något, som endast tillhörde apostlarnas tid. Nej, Gud vare tack, ännu är
Herrens kraft ej uttömd. O, att Guds församling på jorden rätt förstode
att tillgodogöra sig innehållet af Jehovas löften! Ja i sanning,
gudaktighetens hemlighet är stor, och det är förvånande, huru litet man
under årens lopp ändå hinner att lära! — Det är nu i dagarna 11 år,
sedan Gud fick frälsa min själ, och jag känner mig ännu vara ett litet
barn. Men jag är glad öfver, att den, som uti mig har begynt ett godt
verk, han skall ock fullborda det intill Jesu Kristi dag.
Vi kunna ju såsom troende ej alltid lefva "af mjölk, utan behöfva
stadig mat." Dock tror jag på ett "tillväxande i nåden", som
frambringar mogenhet i ord och handling samt på en utveckling, som alstrar
mogen frukt, ett sinne, som genom ständig öfning och aktgifvande på
Herrens skickelser mer och mer kan pröfva och urskilja hvad som är
godt och ondt. Och har Kristi församling någonsin varit i behof af den
förmågan att kunna pröfva allt och behålla det^goda, så är det väl i
denna tid. Dock uden enfaldige skall ej gå vilse." Ära vare Gud! Måtte
Herren bevara mig trogen, trogen intill änden. Må han bruka mig till
någon nytta bland detta arma folk, till hvilket Herren sändt mig. Må
jag kunna vara ett ljus och ett föredöme för dem! Berede han mig för
det stora mötet i skyn, som förvisso är nära för handen.
Välsigne Herren ock våra kära och ihågkomna vänner derhemma
— edert arbete är icke fåfängt. Herren utför ett verk (ehuru sakta) på
hvarje plats vi bebo. Det går ej fort, emedan vårt och edert fält härute
är nybruten mark, der hundratusentals menniskor aldrig förr hört evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
