Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Tidaholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 -
Elin Petterson läste 2 Tes. 2: 16, 17. "Stån fast i Herren/’
är den uppmaning, som föregår dessa ord. Förmaningens ord behöfva
vi så väl. Men vi känna oss oförmögna att efterkomma det, som
Herren önskar. Men märk det heter: Han sjelf skall uti oss utföra det
han önskar af oss. Så gifver han oss ett godt hopp-. Han älskar oss.
Och det är kärleken, som tvingar honom att handla så med oss. Huru
ovärdiga äro vi ej hans stora nåd och kärlek! Kalla och torra äro vi,
men han älskar oss. Han hugsvalar oss som ingen annan. Då vi
komma hem, skola vi bättre än nu förstå och värdera hans sköna
egenskaper. Men han vill redan nu göra oss till välsignelse. Din
omgifning är kanske gudlös och frågar ej efter Jesu bud och vilja. Men
får han taga ditt hjerta om hand som han vill, kanske skall du genom
ditt lif och exempel vinna dem för Gud.
Teresia Isakson läste Joh. 15: 1, 2. Jesus är vinträdet, Gud
vingårdsmannen och vi grenarne. Ar du, dyre vän, inympad i Jesus?
Det gäller då att äfven i fortsättningen blifva kvar i honom, om vi ej
skola torka. Lyckliga vi, om vi känna vingårdsmannens arbete, då
han. rensar oss. Svider det, var icke rädd, ty det måste bort. Vid
operation måste läkaren göra såren väl rena och söka efter roten till
det onda. Ondt gör det, men patienten blifver frisk. Så ock med oss
under fadrens behandling. Kom ihåg, det är fadershanden.
O, att Gud äfven finge tala till dig, som ännu ej är inympad i
vinträdet! Kom nu, han väntar dig!
August Karleson läste nu till sist på f. m. Luk. 24: 13—35.
Då Herren Jesus uppenbarar sig för dessa lärjungar, så gör han det
på ett säreget sätt. Han vill nu efter uppståndelsen så gerna
öfvertyga sina vänner om att han lefver. Särskildt ville han låta Petrus se,
att han lefde. Han ville trösta hans oroliga hjerta. Nu kom han i
sällskap med ett par andra lärjungar. Ett samtal börjar. De säga:
Vi hoppades, o. s. v. Deras hopp synes varå nära slut. Men ett
rykte var i omlopp, att den, på hvilken de hoppats, var uppstånden.
Detta rykte gjorde dem oroliga. Det borde ju ha fröjdat dem, men
deras hjertan hade ännu inte fattat hans tal. Deras samtal går så
långt, att Jesus nödgas säga: "O, i galne och senhjertade till att tro.".
Nog känns det, då vi få sådana baklexor af Gud. Men helsosamma
äro de. Jesus går igenom profetiorna, som tala om honom, ifrån
Moses ända till Malakia. Hvarom de sedan säga: "Var icke vårt hjerta
brinnande." Då Jesus talar, värmes hjertat. Men kanske du minnes
en tid, då det var mera kärt för ditt hjerta att nalkas Gud än det nu
är. O, att Gud då i dag finge tala till dig igen! Är du bedröfvad,
så vill han trösta dig. Det är ej besvärligt för honom. O, nej, han
är vår fader. Han älskar oss. Han är nu här för att uttyda för oss
skrifterna. Lyssna till hans röst. Har du någon gång varit vid
skiljovägen, der Jesus låtsades vilja gå längre? Nödgade du honom då
att stanna kvar? Han vill, att vi skola bedja honom stanna hos oss.
Och då gör han det, bryter brödet, uttyder \ för oss skrifterna och
öppnar våra ögon, så att vi känna igen honom. Så vill han hafva
oss till sina vittnen. Vill du gå med vittnesbördet om honom —?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
