- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
186

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från ett evangelistmöte på Mohed.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 186 -

honom, komma vi äfven i besittning af dessa; ty Gud skall skänka oss
allt med sin son.

Annandagen samlades vi åter kl. 11 f. m., då Aug. Nilsson
inledde bönemötet med att läsa Ps. 33, och sedan några åkallat Herrens
namn, fortsatte undertecknad med att läsa,Apg. 10: 34—43.

Tilda Persson fortsatte med 1 Joh. 3: 1 — 3. Johannes
påminner dem om den stora kärlek Gud bevisat dem, i det att de verkligen
fingo vara Guds barn och bära detta höga namn. Äfven vi få åtnjuta
samma nåd. Det öfverväger allt att hafva sitt namn skrifvet i
himmelen. O, om det verkligen blefve en hjertefråga för oss, hvar och
en: Är jag ett verkligt Guds barn? Har jag mitt namn i lifvets bok?
Vi äro kallade att gå ut från verlden. När man blir en sann Jesu
efterföljare och delaktig af Anden, känner verlden oss icke, och detta
derför att de ej känna Gud. Jesus kom till sina egna, men de
mottogo honom icke; han gick misskänd i verlden; bruden har samma väg
att gå. Den stora skyn af vittnen i Eb. 11 kap. voro gäster och
främlingar.

Nog är det stort att få vara Guds barn här nere, men härligare
skall det blifva. Han skall komma tillbaka och taga de sina till sig.
Vi skola få se honom och blifva honom lika. Är detta allas vårt hopp ?
Villkoret är, att han får rena oss. Vi måste få våra kläder tvagna i
Lammets blod.

Vi hade nu middagsrast till kl. 3, då vi åter samlades och Mina
Andersson började med att läsa Joh. 20: 19—22. Herden hade nu
blifvit slagen och fåren förskingrade. De fruktande lärjungarne hade
stängt in sig inom lyckta dörrar. Visst hade Petrus lofvat att dö med
Jesus, men han var för svag att bestå profvet. Deras hjertan voro
betungade af sorg och saknad; men var sorgen stor, så blef glädjen
så mycket större nu. Jesus kom midt ibland dem och helsade dem
med frid.

O, att Jesus finge komma och uppenbara sig för oss alla här i
dag, visa sina genomborrade händer och sin uppstungna sida! Vägen
till honom är fri. När lärjungarne sågo honom, blefvo de glada.
Jesus sände dem ut att omtala, hvad de sett och hört. Han vill äfven,
att vi skola varå hans representanter i en ond verld. Det är skönt
att få förkunna hans dygder. På den plats, der Herren ställt oss i
lifvet, skola vi stå för hans räkning. Lärjungarne skulle stanna i
Jerusalem, tills de hade fått kraft af höjden. Äfven vi behöfva fyllas af
den Helige Ande och Kristi kärlek. Om alla Guds barn blefvo Jesu
vittnen, skulle det se annorlunda ut än hvad det nu gör. Men istället
är det mången, som frågar sig sjelf: Hur långt vågar jag följa med
verlds strömmen?

Det är dock skönt att vara förd in på fridens väg och vandra
hemåt för att taga i besittning det rike, som icke kan bäfva. Men
hvad vore väl riket, om icke Jesus vore der?

En br. Forsström läste nu Sak. 8: 7, 8 och talade om Guds
längtan efter att frälsa och förlossa.

Aug. Nilsson afslutade mötet med orden: "Vid aftonens tid skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free