Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- 207 —
kan nog icke bedja, som jag skulle. Låt oss bedja Annas böner, så
tror jag nog Gud förstår oss i all vår okunnighet.
Och i den tysta natten knäböjde makarna Brandt för första
gången under sitt äktenskap och tillbådo sitt lif o Gud, bådo om sina
synders förlåtelse, bådo honom att ännu hafva tålamod med dem och
hysa samma fridens tankar om dem som förut. Och Gud hörde deras
bön.
Ungefär 6 veckor efter denna händelse stod Marianne på
för-stugubron vid prestgården, då en liten flicka blef synlig vid grinden.
"Hvad vill du, flicka lilla?" frågade Marianne. Den lilla Anna
Brandt skyndade fram, ty det var hon, och lemnade sin fröken ett
litet paket. "Hvad är detta, kära barn?" frågade Marianne. "Jo, pappa
har skickat mig hit med detta, ty han säger, att det är edra ord, som
bringat ljus och glädje i vårt hem," sade flickan. "Men hvem är du,
barn, och hvad heter din far, som sändt mig detta?" — "Jo, fröken,
jag är flickan i småbarnsklassen, som ni bad, att hon skulle tänka pá
Jesus, och det har jag gjort alltsedan, och pappa har hjelpt mig, och
nu äro vi så lyckliga, och mamma grälar icke mer nu heller! Nu
skickade pappa mig med dessa rosor, som han dragit upp, men han
trodde, att ni skulle tycka mest om den hvita." — "Tack, tack," sade
Marianne, och tryckte rosorna till sina läppar, under det att tårar
droppade ned på de snöhvita bladen, "helsa far och tacka; säg, att jag
skall snart söka upp honom och tacka honom sjelf för hans gåfva.
Men hur känner han mig?" — "Jo, fröken, jag har visat honom, att
det är ni, som sitter på pastorns bänk i kapellet, och nu beder både
far och mor för er derhemma, alldeles som jag gör i min aftonbön."
Marianne log genom sina tårar och slöt den lilla flickan i sin
famn och sade: "Så har det då icke varit alldeles förgäfves att så ut
den ädla säden. Lofvad vare Herren för alla hans trofasta löften!"
I den lilla prestgården hade Marianne sitt eget lilla rum, der
hon samlat omkring sig sina kära minnen och skatter. Men ibland ser
hon ömmast på en snöhvit törnros, som står i fönstret och solar sig,
ty den minner henne på hennes förstlingskärfve från söndagsskolan,
der hon alltsedan med tålamod och kärlek arbetar för sin Herre och
mästare.
Må nu, du käre såningsman, som läser detta, taga lärdom af denna
erfarenhet ur lifvet och icke förtröttas, utan så den ädla säden vid
alla vatten både i tid och ’otid, önskar af allt hjerta din ringe
Onkel Eric.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
