Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från vår Zulumission.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som haft sin näring och tillfredsställelse i, ja dragning till Jesus, liksom
örnarne till åteln. Luk. 17: 37.
Många dagar ha gått, sedan jag sist skref något till T. S., ehuru
många ting, som tima härute i Afrika, kunde varå af intresse.
På kallelse från Gud och "hans råd’; reste jag ut på en
evangelist-tur, 25 sv. mil söderut nära kusten, för att der vittna om Jesus bland
svarta och hvita. Jag tillbringade omkring tre veckor der; men
uppehåll på vägen dit och hem igen gjorde, att det tog 6 veckor, innan jag
kom tillbaka till Ebenezer. Ordet mottogs med tacksamhet af svarta och
hvita. Dessa senare äro norrmän, som för 15 år sedan kommo som
nybyggare hit till Umzimkulu. Några blefvo lyckliga genom tron, och det
är härliga syner att se, huru Jesus mottager syndare. Det kunde vara
intressant för eder att höra om hemresan, som tillryggalades hälften af
den till fots och hälften med tåget; men det toge upp tidningens
utrymme allt för mycket. Jag vill blott nämna, att det är besvärligt att
färdas nu, ty hästarne ha dött, äfven min häst hade dött, medan jag var
borta; och att resa med posten kunde jag ej, ty emedan 120 hästar hade
dött för postföraren, så måste han nu köra den styckvis med oxar och
likväl taga dubbelt betaldt af passagerare. Då jag kom hem, var jag så
utmattad, och mina fötter svullnade upp. Men lycklig var jag att hafva
fått gå för Jesus, som gått så många steg för mig. Verksamheten
bedrefs under min bortoyaro af en infödd på hvarje plats, (och det är kärt
att höra och se det intresse de ha deri) jemte andra som deltaga med.
(Min hustru följde med 3 sv. mil på vägen, nedåt Durban, och stannade
der hos sin förra kamrat Martha Sanne, medan jag var borta, ty hon
hade lust att se sitt förra verksamhetsfält igen.) Då vi kommo tillbaka,
gingo vi först till Entembeni; och som daggen hindrade mig på
morgonen, så kom jag just då de börjat att bedja. Och nu måste jag stå
utanför, medan "rökelsen skedde", ty dörrvaktaren släpper ingen in, medan
de äro i bön*). Jag hade äfven en liten kafferpojke, som önskade följa
mig från Umzimkulu till Ebenezer; och nu föllo vi båia ned pä knä och
instämde i bönen. Inkommen helsade jag församlingen och berättade
om det verk, som Gud gör vid Umzimkulu, och deröfver gladde de sig.
Så läste Moses några versar, och jag afslutade, och Jesu Ande var
nära ibland oss. Och huru jublade de ej nu i bön och tack deröfver att
Gud fört mig tillbaka igen. Nu i söndags var jag här vid Ebenezer och
helsade församlingen (jag sände Tom till Entembeni på e. m. för
att hjelpa Moses der i striden) och vi hade ett saligt möte. En liten
flicka stod upp, just som jag begynt att vittna, och kom fram och böjde
sina knän och bad Gud om förlåtelse. Nu föllo vi; såsom vi vanligen
göra, då någon kommer fram och lemnar sig åt Gud, ned på knä i bön
med henne, och en man föll under bönen i häftig gråt Öfver sina
ofrälsta släktingar» Det är tyvärr sällsport att höra någon gråta öfver andras
frälsning, men han kunde ej göra annat, ty han han hade varit ute och
bjudit dem till mötet, men de ville ej komma. Jag hade nämligen
omtalat för dem, huru många sätt det fins, hvarpå vi kunna arbeta för
själars frälsning och huru Moody började så smått med att hyra någon bänk
i samlingshuset, hvilken han fullsatte med sådana, som han uppsökt och
nödgat att komma till mötet. Dä Herren ság, att Moody var så trogen
i det lilla, så gaf han honom så stor gåfva, som det som har visat sig
af hans verldsvida, välsignelsebringande verksamhet. Det hjelper att
omtala berättelser, för att derigenom upplifva dem till kärlek och goda
gerningar.
Det synes nu som om folket började få mera lust för Guds ord,
så att de komma rätt många till skolan på hvarje plats; och dot är
rörande att höra de små barnen bedja. Ja, må Gud välsigna, det uppväx-
*) Det vore tillbörligt att detta efterföljdes i alla missionshus i Sverige.
-Bed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
