Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnens hörn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nung, hvilken humlor och bin, brummande af välmåga, dykande slicka
i sig. Må också snälla barn ej nöja sig med att blott se ytan utaf
tillgen utan hellre söka tränga mot djupet, så skolen I ock få smaka
något, som är sötare än honung. .Granarne strax till venster resa sina
spiror mot höjden, likasom fordomdags mången gudfruktig mon&rk
gjort. Men under dess skygd, i grenarnes mystiska skugga, tätt
tryckta intill mossan slingra sig linneornas veka rankor så blyga och
älskliga. De fröjda sig åt att finna skygd och skärm under den starke,
att få lefva och dofta undangömda, men dock ej glömda, ty den gode
Guden glömmer ingen, allra minst de små och ödmjuka, Söken icke,
älskade små, att bifva något stort! Det största du kan blifva, är du
redan, då ditt mål är att undan verldens äflan dofta blygt till Jesu ära:
Må Herren vara ditt beskärm! Sök fridens plats und«r hans kärleks vinge!
Kan du nog lyssna till talltrastens veka, men o, så sköna
toner? Underlig musik! Det är liksom naturen genom honom
framsade sitt tack till alltings skapare. Hvilken omvexling och nyansering! -Än
församlade och glada, än svärmiskt melodiösa; hvem kan bättre tolka,
hvad vårt hjerta känner. Ack, huru skall min ande, lättad från alla
jordiska band, en gång fröjdas inför min Herre! Hvad tror du, det
är, som gör denna fogelsång så ljuf? Jo, det är hjertetoner! M
idel hjertetoner skall en gång Lammets nya sång bestå,
accompag-nerad af legio änglars harposträngar.
Vi fortsätta vår väg utefter skogens bryn, vi. glädja oss öfver
hvarje litet strå och hvarje liten enkel planta, alla äro de skapade att
fröjda menniskan, alla äro de sköna, men dock huru olika. Det är
ingen tröttande enformighet. Så ock bland Guds barn finnas ej tvänne
fullt lika. Så skall det ock blifva i evigheters evighet, ehuru åtta
måste omgestaltas efter urbilden Jesus. Vi höra, huru vinden drager
hviskande genom trädens grenar; dess språk förstå vi ej, men något
underligt har den att säga, och så nå vi fram till fjärden, som
utbreder sig milsvid. Bölja vid bölja bygger dess yta, de rasa oeh
leka, de plaska och sucka kring safven vid stranden, de synas så
sorglöst leende, der de drifvas af hvarje vind, än tornande sig mot
höjden, än blott krusande vattnets yta. — Dock, vi få ej låta oss
föras af andra vindar än Guds andes milda vestanfläktar. Den för
din våg mot paradisets strand.
För ej länge sedan gick jag här ensam utmed stranden att plocka
snäckor. Jag tog då stenar och kastade in på det spegelblanka-vattnet.
Dervid bildades ringar, som växte allt större och större. Jag tänkte
då: "huru vigtigt är ej hvart undsluppet ord och hvarje vår handling!
De spridas och växa, men vi skola en gång finna deras efterdyningar
vid evighetens strand, ehvad det är godt eller ondt."
Vi måste nu återvända hem, åtminstone för denna gång. — Snart
flytta vårens och sommarens härliga dagar, hösten skall sköfla allt; de
fallna och gulnade löf ven skola rassla för vinden, allt skall bäddas i
snö till och med den glada vågen skall bindas i bojor af is, meny vi
vänta en pånyttfödelsens och uppståndelsens dag, än mera skön, än
mera underbar. — Helsningar till de små från en farbror.i Kina.
Carl Nordling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
