Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Källan till kraft.
Så sant Herren, Israels Gud lefver,
inför hvilken jag står. 1 Kon. 17: 1.
vi läsa vår bibel och se, huru Guds heliga fordom
med triumferande steg gått igenom en ond och syndig
verld och huru de, hvar de gått fram, sått lifvets
andliga säd, då beundra vi deras kraft och hjeltemod. Vi
se en Daniel med sina vänner, som triumferade öfver sina
fiender, en Josef, Mose, Josua och många andra. Vi hafva så en skara
af hjeltar i nya testamentet, hvilkas fotspår äro märkta med
seger. Vi se en Paulus. Han kom till en hednisk stad;
evangelium om Jesus hade icke förut varit predikadt der. Men
sedan han hade vistats der stundom blott 2 à 3 veckor, funnos
der sådana, som voro omvända till Herren. Hvilken kraft
åtföljde icke evangelium! Efter en kort tid redan en församling!
Då Petrus och de öfriga lärjungarne vågade att inför de öfverste
presterna och de skriftlärda icke blott bekänna Kristus, utan
äfven säga rent ut, till dem, att de (öfverstepresterna) hade dräpit
honom, då måste vi beundra deras frimodighet. Vi vilja se den
hemliga källan, hvarifrån de erhöllo kraft att gå framåt
triumferande.
Låtom oss då först se den
Rätta ställningen till Gud,
Så sant Herren, Israels Gud, lefver, inför hvilken jag står
(eng. öfvers.) I vår svenska öfversättning heter det: "Hvilkens
tjenare jag är". Här säger oss den eng. öfvers, mera än den
svenska*). Jag kan vara tjenare och likväl icke stå inför min
herre. Att stå inför sin herre innebär l:o) den största
gemenskap mellan herre och tjenare, 2:o) att tjenaren genast är färdig
att utföra hans vilja, 3:o) att man har kraft och resurser att
förfoga öfver. Dessa heliga, om hvilka vi läsa, de stodo inför
sin Herre, de hade intagit den rätta och högsta platsen, som en
dödlig kan intaga gent emot sin Gud. De fruktade icke konungar
eller furstar, ty Guds närvaro, inför hvilken de stodo, hade så
intagit och fyllt deras hjertan att de icke gjorde något afseende
på mensklig rang och börd. De voro icke menniskors tjenare,
utan Guds. Den Helige, hans vilja och befallning var hvad
som uppfyllde deras hjertan, så att de glömde mensklig rang
och börd, då det gällde att uttala Guds vilja. De sågo blott
menniskor, allesammans syndare, hvilka behöfde frälsas. Gälde
det deremot sedvanlig, tillbörlig höflighet, så brusto de inga-
*) Den gamla sv. öfvers, öfverensstämmer med den eng. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
