Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konferensen på Torp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 297 -
icke derföre att de äro helt underordnade sin Skapares inflytande. Så
skall också vårt lif blifva ett heligt lif, en lofsång till vår Gud, om vi
blifvit helt underordnade honom. Gud älskar alla, men vi kunna ej
fullt njuta af denna kärlek, derest vi ej blifva hele underordnade hans
vilja och komma i rätt ställning till honom. Men då få vi smaka denna
ömma kärlek, då få vi erfara huru oändligt öfverseende och tålig han är mot
oss och vi få fröjdas öfver hans gemenskap. O, hvilket solsken
strömmar icke ned öfver den själ, som så får hvila ut i hans famn och känna
denna välbehagets kärlek!
I 1 Kor. 11 se vi att kvinnan har sitt hår såsom ett tecken på
mannens maktställning öfver henne. Således är betydelsen af dessa
lockar den, att Herren Jesus har makt öfver bruden, att hon är honom
helt undergifven.
Bruden är beslöjad. Och denna slöja finna vi sammansatt af
Hera trådar, främst blygsamhetens tråd. Icke en falsk blygsamhet, men
denna sanna, ödmjuka blygsamhet, som alltid kännetecknar en helgad
själ. O huru borde vi icke sjelfva träda i skuggan, då vi frambära
ljuset af Kristi härlighet! Den sanna ödmjukheten är icke liktydig med
förkrosselse; ty man kan vara förkrossad utan att hafva lemnat sjelf
-viskheten. Den sanna ödmjukheten bär alltid ett leende, då deremot
en sjelfvisk förkrosselse är surögd.
En sann helighet ä,r tillbakadragen och ödmjuk, den tror ej mycket
om sig sjelf. Men da Herren kallar kan den helgade själen kämpa
till blods, men också endast då. Huru lätt tycker icke mången det vara
att arbeta, då man får menniskors erkännande. Detta är icke brudens
kännetecken, der hon färdas fram genom det nittonde århundradets
aftonrodnad. Den telegrafkabel, som går på Atlantiska hafvets botten,
förenar tvenne verldsdelar och vigtiga meddelanden gå fram der, men
sjelf ligger den fördold. Så få vi under det vi äro kablar, som
förmedla Guds tankar till verlden, sjelfva vara fördolda.
En annan tråd i denna slöja är undergifvenhet. Och huru skönt är
det icke att finna denna heliga undergifvenhet hos kristna, som kunna
uthärda svårigheterna icke blott genom att bita samman tänderna och
tiga utan genom att tacksamt och ödmjukt böja sig inför Gud.
En tredje tråd är aktning för vår brudgum. En vördnadsfull
tillbedjan pryder alltid en kristen, då han nalkas Gud.
Men du, som lefver ett halft lif för din Gud, huru länge skall
du så fortsätta? Huru länge skola vi, Herrens vittnen, som spejarne
bära ut klasar till öknens folk? Hvart jag har kommit under detta år
har man frågat: "huru skall jag vinna seger öfver synden?" Och
aldrig har jag känt en sådan nöd för Guds folk. Du som jemnt klagar
öfver nederlag och säger dig vara den störste af syndare och tror
detta vara ödmjukhet — vi skatta icke din ödmjukhet högt, den är
kanske blott olydnad. Lemna dig helt åt Herren och låt dina sista
dagar blifva helgade åt honom. Du skall icke ångra det, äfven om du
förlorar både ett och annat. En konung — hör det slumrande Guds
barn! — är fängslad i dina lockar. Är du nöjd med hans kärlek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
