Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 315 —
Huru en liten gosse blef hednamissionär.
Yill ni höra den? Ja, då slå vi oss ned på gräsmattan under
den stora lönnen, så skall jag berätta den.
Det hade varit missionsmöte i den lifliga sjöstaden. En gammal
missionär hade gästat Ottos hem. Yid måltiderna hade han berättat
många härliga erfarenheter ur sitt skiftesrika lif bland hedningarna,
och Otto var idel öra. Den lilla åttaåringen var en varm
missionsvän och hade sin egen lilla sparbössa, som han samlade i för
missionen. Detta fick missionären höra och uppmuntrade lille Otto att hålla
ut i sitt kärleks verk. Då missionären steg om bord på en
atlanter-ångare och reste, var det som om Ottos hjerta följde med honom,
långt, långt till det okända hednalandet.
Det hade gått några dagar efter missionsmötet, då en afton
Ottos moder satt vid sitt sybord och Otto satt på golfvet och
försökte bygga upp ett afgudatempel af träklotsar efter den tafla
missionären hade gifvit honom, då han plötsligt lemnade sin lek och sade
till sin moder: "Kära mamma, jag vill så gerna bli missionär."
"Ja, det kan du visst få bli, kära Otto," sade hon, "en gång,
när du blir stor."
"Men det dröjer så länge det, mamma, och jag vill resa nu
genast, innan hednabarnen dö."
"Nej, kära barn," sade modern och lutade det oroliga lilla
hufvudet mot sitt bröst. "Du måste först gå i skolan många år ännu
och lära dig mycket, mycket mera, innan du kan gå ut som missionär."
"Men mamma, tänk, tänk hvad länge det dröjer, innan jag blir
så stor som bror Axel, och hvad hednabarnen skola vänta på mig.
Kunde jag inte få gå och tala om för dem, hvad jag redan nu vet
om Jesus och taga min stora bilderbok om Jesu lif med mig och
förklara alla taflorna för dem? Säg, mamma lilla? Bed pappa, att jag
får det."
Modern skulle just svara, då hon i detsamma blef utkallad och
Otto återvände till sin lek. Men det gick icke bra att bygga i dag;
tankarne voro på annat håll. Så steg han upp och gick ned i
trädgården. Icke långt från trädgården låg ångbåtsbryggan, der
"skep-par-Nils" höll på att göra fast sin segelbåt, ty det närmade sig aftonen.
Otto kände så väl gamle Nils och var en synnerlig gunstling hos
honom och hade ofta, då vädret var vackert, fått medfölja på hans
segelturer. Nu gick Otto ned till stranden och frågade honom: "Hvad
skulle det väl blifva af din båt, Nils, om linan ginge af?" — "Åh,
jag’ vet just inte — jag tänker den skulle drifva långt, långt utåt
hafvet", svarade han. — "Tror du, Nils, att den kunde ge sig aflångt
bort till hedningarne?" frågade Otto ifrigt. "Förmodligen," sade Nils
och skrattade at hans ifver. "Bo hedningarne här midt emot oss på
andra sidan hafvet," sporde Otto vidare. "Jag tänker de bo der
någonstans," sade Nils. "Käre Nils, har du varit der någon gång?"
"Ånej, min unge herre, derför betackar jag mig. Jag blir hellre
härhemma i ett kristet land och äter min goda mat än att jag sjelf ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
