- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
327

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskörd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 327 —

Den ande, hvaraf Jesus är genomsyrad, kommer oss till del. I
kraften af hans inneboende bära vi då samma frukter som han. Det
är naturligt att så göra, men onaturligt att såsom gren i honom icke
bära frukt. Det är mera förvånande att själar, som bekänna sig tro
på Jesus, icke följa honom än att de följa honom. Hvad är orsaken till
att grenen icke bär frukt? De förblifva icke i honom med sitt hjerta
och sin umgängelse. De ha möjligen varit äkta grenar, men fallit i
högmod eller eljest börjat lefva sig sjelfva. De förlora gemenskapen
med Guds son. Han tager dem bort. De falla.

Men hvar øch en, som bär frukt, rensar han. Syskon, glömmen
icke att detta är hans arbete. Det är hans egen mästarehand, den för
oss genomborrade handen, som för knifven. Hans tuktan är
understundom förkrossande, och vi sörja mycket deröfver att vi ännu äro så
olika honom, men han hugsvalar oss under rensningen. Vi ega hans
fulla kärlek äfven då. Och jag är så tacksam till Gud för allt, som
bringar mig närmare hans bild.

Edv. Hedin uppläste Apg. 13: 46—59 och lade missionens heliga
sak på våra hjertan, uttalande som ett önskningsmål att verka Guds
verk, tills Jesus kommer; hvarefter kinakàndidaterna Ernst Pettersson,
Jenny Lundell och Justina Engvall aflade korta vittnesbörd om sin
kallelse.

Dessa tre afskildes derpå för missionen i Kina, hvarjemte på
samma gång Matilda Persson, Jenny Dag, Märta Lårsson och Lars
Joh. Carlsson afskildes för den inre missionen.

Ad. Hector, som arbetar i Finland, afslutade med predikan om

Lifvets ord.

Jag skall vaka öfver mitt ord o. s. v.
Jer. 1: 12.

Huru välsignadt! Han skall vaka Öfver sitt ord. Om vi förkunna
Herrens ord, skola tusen blifva frälsta. Men predika vi
menniskofun-der, skola vi ingenting uträtta.

Genom hans ord äro himlarne och jorden frambragta. Och han
uppehåller allt genom sitt ord. Hvilken kraft ligger ej i Guds ord!
uÄr icke mitt ord såsom en eld och såsom en hammare, som berg
sönderslår." Guds ord uppenbarades på pingstdagen såsom en
hammare, som krossade stenhårda hjertan. Dä Petrus talade, fingo de ett
stygn i sina hjertan. Tretusen blefvo frälsta. Välsignade ord! Låtom
oss tro på ordets kraft.

Guds ord är äfven en balsam. Det är ett universalmedel mot
allt ondt. Det är ock en andlig spis. "Jag fann dina ord, och de
blefvo min spis." Då jag är hungrig, längtar jag till bordet. Guds
ord är det enda, som kan tillfredsställa min inre menniska. Ju mer
jag läser, desto mera vill jag läsa denna välsignade bok. Och ju mer
jag läser, desto mer välsignad blir jag ock till välsignelse. Aldrig har
jag arbetat med sådan glädje som detta år. En Guds tjenare bör vara
glad. Vi hafva glädjebudskap till verlden, att Gud älskar dem. Är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free