Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Från vår hednamission.
- Från Zulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från vår hednamission.
Från Zulu.
Durban den 8 juli 1898.
Kära vänner i Herren, som läsen Trons Segrar!
Nåd och frid vare med eder!
"Stora äro Herrens verk, värda
att begrundas."
Det är nu åter en tid sedan jag sist skref något om verksamheten
härute. Nu vill jag sända eder några rader. Måtte Jesu namn der
pelion! varda förhäriigadt! Herrens verk äro värda att man talar om dem
och begrundar dem väl.
Jag och min familj äro nu på resande fot. Vi ha lemnat vår plats
och verksamhet vid Ebenezer för att begynna en ny verksamhet bland
kaffrerna vid Umzimkulu, öfver 25 mil (svenska) söder om Ebenezer.
Jag har lidit mycket af klimatet härnere vid kusten, hvarför vi och br.
E. Andersson beslutade, att han skulle i Jesu namn upptaga
verksamheten efter oss och vi gå för att börja en ny station. Det kostar ju både
besvär och pengar att nytta och åter börja bygga ny station. Men Gud
gifver nog både kraft och medel dertill.
Jag vill nu berätta eder något om den sista tiden på vårt
arbetsfält, der vi verkat omkring 5 år. Nog blefvo de troende något
bedröfvade, då vi först talade om att flytta. "Men", sade de, "Jesus har ju aldrig
sagt, att de skulle stanna på en plats och vittna utan gå ut i hela
verlden. Så se vi att Paulus gjorde. Han kom till en plats och stannade
der längre eller kortare tid, och så lemnade han församlingen och gick
vidare, och vi äro glada att Andersson stannar här, ty honom ha vi lärt
att känna." Vi hade åtskilliga möten med de troende, som voro
uppmuntrande och som förbundo oss med hvarandra. Bland dessa voro äfven
2 missionsauktioner, en vid Ebenezer och en vid Eutembeni. Det var
glädjande att se dem komma bärande med sina gåfvor (ty vi hade icke
annat) och äfven se huru villiga de voro att köpa och hvad bättre var,
de dröjde ej att betala, fastän vi togo en månads betalningsanständ. (Jag
vet mänga hemma i Sverige, som köpa på missionsauktioner men aldrig
bet?hi. Det är både &ynd och skam att så göra). Det fröjdar verkligen
våra hjertan att se dessa nyligen omvända börja att göra något för Guds
sak, fastän det ännu är blott till verksamheten bland dem sjelfva.
Ännu högtidligare var det vid floden, der vi samlades alla 3
församlingarna (Ebenezer, Entembeni och Ehlokweni) och några hvita tör
att ha dopförrättning. Det var ej så få dopkandidater, och några af dem
vittnade verkligen rörande. Andra åter döper man med fruktan och bön.
Men då man ej har något visst hvarför man skulle vägra dem, så får
man följa deras egen begäran, på deras eget ansvar. Gud välsigne
dem alla!
Sista söndagen hade vi gemensamt möte vid Ebenezer jemte
bröds-brytelse. Det var en salig dag. På e. m. var det allmänt möte med
vittnesbörd och sång. Huset var till trängsel fyldt, och stunden var
viktig. De fleste voro troende, så att det som talades vid mötet bestod mest
i uppmaning till uthållighet i tron och hoppet på vår Herre Jesus och
arbete för honom, tills han kommer.
På fredagen derefter hade alla de hvite, som älska Jesus, så många
som kunde komma, samlats till Guds ords betraktande och bön i min
kära hustrus föräldrahem Entembeni. Vi hade en dyrbar stund. Flera
af missionärerna voro närvarande för tillfället, och alla önskade oss Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
