Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Zulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 350 —
Men jag* kunde ej tåla klimatet, utan måste efter några månader resa
derifrån med temligen nedbrutna krafter och jag fruktar att mina lungor
voro angripna. Jag har dock ej, såsom vännerna hemma synas tro,
varit så sjuk, att jag behöft ligga eller varit urståndsatt att deltaga i
arbetet. Nej Herren vare lof, hittills har jag kunnat vara med om både
skola och möten, fastän jag mycket litet kunnat gå i kraalerna.
Herren är en mäktig läkare, och ehuru det gått så småningom^
är jag dock mycket bättre och starkare. Huru tryggt att varå i Guds
hand, vetande att Han, som är vår kärleksfulle fader, endast vill vårt
väl och derför låter allt samverka till vårt bästa. — Ehvad vi lefva eller
dö, höra vi Herren till.
Från Umhlali reste jag till Ekutandaneni, dit syskonen tillhörande
den fria norska missionen flera gånger så vänligt inbjudit mig samt
till-bringade der några månader. Sedan har jag varit dels i Marizburg och
dels vid Saxony samt nu sednast en liten kort tid bland de kära
skandinaviska syskonen i Durban.
Mången gång kännes det underligt att så ofta bryta upp. Men på
samma gång är det dyrbart alt få lära känna syskonen på deras olika
platser, och öfverallt finnes synd och mörker och således fulltupp med arbete.
Så länge Herren så visar, är jag derför glad att gå från plats till plats,
kastande ut en liten handfull säd här och en annan der, fröjdande mig med
alla, som skörda, vetande att på den stora skördedagen få vi fröjdas och
glädjas med en outsäglig och härlig glädje båda med hvarandra
och med de kärfvar, som blifvit vunna. Huru det fröjdar hjertat, då vi
få se några, som vilja utvälja Herren! Men ej mindre är fröjden, då vi sa,
huru "barnen" taga ett litet steg omsehder framåt på lifvets väg; vi
fröjdas med fruktan och bäfvan. De äro barn, och de lara ej med
detsamma att gå med stadiga steg. Men Herren känner hjertats
uppriktighet och har tålamod med dem, och det är just hvad vi också behöfva.
Vi kunna till en liten del förstå hvilken börda Paulus hade att bära, då
han bar omsorg om alla församlingarne. Jag har ofta tänkt, hvilken
skada det är att Guds barn så lite förstå att trots olikheterna i den yttre
bekännelsen känna, uppskatta och värdera hvarandra, då vi ju ämna
oss till samma mål och finna samma uppriktighet, samma önskan att göra
Herrens verk, samma åtrå att se syndare frälsta. Måtte Herren få i ett
innerligt förhållande sammanfoga lemmarne med och omkring sig sjelf,
så att, då Jesus, som är hulvudet, kommer, vi må vara redo att med
glädje förenas med honom och hvarandra.
Den 19:de och 20:de maj voro bestämda för vårt sedvanliga årsmöte
i Durban, för att vi på samma gång skulle få tillfälle att möta systrarna
Elin Nyberg och Kerstin Larson, (den sistnämnda tillhörande
brödraskapet), som kommo från Sverige, samt fira syskonen Karlsons bröllop.
Eftersom de flesta af syskonen förlorat alla sina oxar och hästar
under det gångna året. och jernvägen ännu ej är färdig uppåt kusten,
så äro kommunikationerna svåra. Dertill inträffade flera dagars ihållande
regn, hvilket allt gjorde att endast några få kunde komma ned till
Durban. Alltså blef det ej mycket af mötet, i synnerhet som första dagen bier
helt upptagen med att invänta båten och få systrarnas saker genom tullen
o. s. v. På fredagen voro vi dock samlade i stillhet cch hade ett godt
möte samtalande öfver följande frågor.
l:o Huru böra vi behandla evangelisterna för att uppväcka dem
till att med nit verka för Herren, och ej söka sitt eget?
2:o Huru behandla dem sorn bryta Koloniens lagar?
3:o Huru skola vi bäst kunna bevaras i sant nit för Herren?
4:ö Huru böra vi förstå och hvad hafva vi att lära af de båda
profeterna i Bethel? (1 Kon. 13).
1 sta frågan. Tyvärr finner man hos somliga evangelister att det
icke är rena bevekelsegrunder, ,som drifvit dem ut i arbetet, utan begär
efter penningar, ära o. s. v. Åtskilliga svårigheter cch frestelser, som
finnas i evangelisternas väg blefvo framhållna. Det ansågs godt, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
