Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Sydamerika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 353 —
i anden, och rätt ofta uppmanar han församlingarne att bedja för honom,
att han måtte blifva bevarad för ogudaktiga menniskor, och att Herrens
ord måtte genom honom hafva framgång. Kristus har öppnat
himmelrikets skatter för oss — och vi hafva nu rätt att taga hvad vi vilja — genom
detta löfte: "Och allt hvad I bedjen i mitt namn, det skall jag gröra, på det
att Fadren må blifva förhärligad i Sonen." Joh. 14:13. Bröder, här hafva vi
ett outtömligt djup af himmelska och eviga skatter. Låtom oss flitigt
anlita dessa tillgångar! Kanhända, att då allt blir klart i evighetens ljus,
vi skola se, att de största segrarne vunnos icke i predikstolen eller på
väckelsemötet, utan i bönkammaren. Det har händt, jag vet det, att
under det jag rest som evangelist i Sverige, någon eller några, som af
förhinder icke varit på mitt möte, h* bedit Gud för mig och inötet,
och jusc så många själar de begärt af Gud, ha vi fått bedja med på mötet.
Ofta har det varit barn, som på detta sätt bedit för mig. Herren hör bön.
Prisadt vare hans namn! Och nu, kära syskon, bedjen för mig, att Herrens
ord må varda förhärligadt bland oss här i Sydamerika.
Jag vet att åtskilliga vänta att höra ett och annat från detta land,
och jag är ledsen att jag ej kan säga så mycket ännu, ty jag har ännu
just inga erfarenheter härifrån, och jag är rädd för att säga mer än hvad
som är sant och rätt. Det är blott tre månader, som jag varit här, och
denna tid har jag varit mycket upptagen med språkstudier. Dock har
jag ju hört och sett något.
Vi hafva här regelbundet möte två gånger om söndagen och en
gång i veckan. Mötena äro ej så talrikt besökta nu under vintermånadena,
ty vädret är ofta regnigt, och menniskorna vilja ej gå ut, då det regnar.
Vi ha ock några, som vi tro äro frälsta. Jag har nu börjat att
aflägga vittnesbörd på mötena på spanska samt spela och sjunga sånger.
Folket är mycket förtjust i guitarrmusik. O, må himmelens kraft vidröra
strängarne och läpparne att syndare må blifva sjungna till Jesus! De
som verkat i detta land någon tid säga, att det är svårt att få menniskorna
att förstå att de äro syndare. Det är blott Herrens Ande, som
öfverbe-visar verlden om synd, om rättfärdighet och om dom, och vi behöfva stå
uppfyllda af denne Ande för att kunna uträtta något här. Folket är här
ganska blandadt. Italienare, spanjorer, fransmän och tyskar äro de, som
mest emigrerat till detta land, mest italienare. Detta folk har mer och
mindre hört om Kristus, fastän det är väl få, som sett en verklig kristen.
De flesta ha ju stått och stå under katolskt välde. Vidare hafva vi
Mulatter, en blandning af negrer och Amerikas urinnevånare. Dessa hafva
mer eller mindre kommit under civilisationens inflytande, några af dem
kunna läsa. Somliga af dessa menniskor liksom ock af negrerna, af
hvilka här är ett stort antal, äro läraktiga och öppna för undervisning,
och många skulle säkert blifva frälsta, om här funnos budbärare, som
förkunnade fridens evangelium. Sedan hafva vi indianerna, urinnevånarne.
De lefva mest i Brasilien, Bolivia, Paraguay samt ett litet antal i de öfriga
staterna. Att beskrifva det lif dessa menniskor föra är för mig icke
möjligt, äfven om jag hade varit ibland dem och sett deras seder.
Gynnade som de äro af naturens rikedom på lifsmedel hafva dessa arma
menniskor försjunkit i den mest djuriska slöhet. Dessa hedningar äro
knappt att likna vid andra sådana. Negern har ett läraktigt sinne, och
det finnes negrer, som med heder bära filosofie och teologie doktorstitel.
Nordamerikas negrer ha skönhetssinne och kunna förfärdiga de mest
smakfulla arbeten. Och under sådana förhållanden finnes hopp om att
evangelium ock skall få rum hos dem. Men dessa arma indianeri Sydamerika,
så förslöade som de äro, huru skola de vinnas för Kristus, och hvem är
skicklig att upptaga arbetet bland dem? De flesta af dem lefva i skogarne
utan hem eller tält. De hafva icke en klädtråd på sina kroppar, hvarken
stora eller små, (några af dem, som närmat sig de civiliserade hafva ju
något, som i någon ringa mån föreställer kläder), utan gå helt nakna,
de känna icke några andra behof än de med djuren gemensamma, att
tillfredsställa begärelserna. De behöfva icke arbeta för sitt bröd; trädens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
