Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herren är min herde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 363 —
Hur kommer det sig att han kan säga: "jag fruktar intet ondt!?"
Och hvaraf beror det, att vi kunna säga detta? Är det,
emedan vi ega så mycken själskraft? Säkerligen icke. Är det
emedan vi hafva så mycken fysisk kraft och styrka? Ingenting
af det slaget; alldeles motsatsen. Orsaken är denna: "Emedan
vi hafva Herren Jesus med oss. "Ty du är med mig". När vi
komma i den ställningen, att vi mer än någonsin behöfva
honom som vän och uppehållare, är han vid vår sida för att
aldrig lemna eller öfvergifva oss. Och hvad vi hafva att säga
till oss sjelfva, när de tyngsta och största pröfningar komma
och vi föras till och med till grafvens rand och kött och blod
bäfva, det är: "du är med mig", du, min dyrbare Herre Jesus
har icke lemnat niig, du har icke öfvergifvit mig; jag har dig
såsom min vän och uppehållare’’. Somliga af Guds dyra barn
hafva fruktan för döden. De säga: "hur skall det gå med mig,
när jag skall dö?" O, sägen till eder sjelfva: "jag fruktar intet
ondt;" icke emedan vi äro något i oss sjelfva eller kunna göra
något af oss sjelfva, utan helt enkelt, emedan det är skrifvet:
"du är med mig".
De två sista verserna ställa oss inför den förtroliga
föreningen mellan Gud och hans barn under en annan bild,
nämligen af en värd och hans gäster. Hvad är detta för ett bord,
som är beredt? Det består af två ting: "För det första Herren
Jesus Kristus, hvilken vi hafva att andligen nära oss med, och
för det andra Guds uppenbarade ord, såsom vi hafva det i de
heliga skrifterna. Frågan är: nära vi oss på ett praktiskt sätt
af Jesus? Söka vi dagligen att taga i betraktande hvad
Herren Jesus Kristus är för oss såsom vår store öfversteprest, vår
återlösare, såsom den, som skall komma tillbaka för att taga
oss till sig, att der han är, der skola vi ock vara? Och
sätta vi dagligen på oss frälsningens hjelm, d. v. s. söka vi
intränga i det, som är förbundet med Herrens Jesu Kristi
återkomst? Trösta vi oss dag efter dag med allt detta? Hur
högeligen viktigt att dröja härvid, så att vi kunna hafva frid och
fröjd i den helige Ande, samt att verlden må se, hvilken
välsignad sak det är att vara ett Guds barn, och sålunda icke
endast blifva i stånd att förhärliga Gud utan äfven stärka våra
medsyskons händer.
När en hög person i Österlandet fordom inbjöd någon till
en festmåltid, var tjenarens första åliggande icke blott att bära
in vatten för att två gästens fötter utan äfven olja att smörja
hans hufvud, såsom ett bevis på aktning och vördnad. Den
Helige Ande har blifvit oss gifven — den Helige Ande är åter
och åter framställd under bilden af olja — och han har blifvit
oss gifven såsom en handpenning på vårt arf, d. v. s. lika visst
som den Helige Ande blifvit oss gifven, lika visst skola vi komma
till himmelen, lika visst skola vi dela Kristi härlighet, lika visst
skola vi blifva lika Kristus och få våra förhärligade kroppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
