Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På mig skall man finna din frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 404 —
Gud. Så ofta kunde vi hafva fyllt hans öra med löfvets och
tillbedjans ord, fått nattens timmar att hastigt fly och dagens stunder att
ljuda melodiskt, men vi hafva varit så stumma som boskapen, som
betar på ängarne! Hur ofta vi kunde hafva talat till menniskor ømhan&
stora godhet, omtalat honom med så vinnande ord, att de blifvit en goå
Kristi lukt i dem, som frälsas, så väl som för dem, som förtappas, men
vi hafva varit tysta och gått miste om det gyllne tillfället! Detta beror
derpå att vi icke lefva så, att orden äro för våra läppar, hvad frukten är
för den friska plantan. Frånvaron af frukt visar, att något missöde
händt växten, och uraktlåtenhet att tala för Gud utvisar, att hjertat ej
är rätt. I andra versen beskrifvas orden som våra läppars frukt. Och
i Ebr., 13: 15 uppmanas vi att alltid offra Gud lofoffer, det är
läppars-frukt, som bekänna hans namn.
2) Vi hafva att beklaga en brist på mildhet i vårt lynne. Vi
öfverse den mångfaldiga nåd, som uppräknas som Andens frukter, ocb
vi beklaga, att hos oss så föga visar sig deraf. I stället för
driibän-kens och växthusets rika alster, hafva vi endast några skrumpna
vildäpplen, vilda bär och drufvor, som aldrig blifva mogna. Hvar är de»
kärlek, fröjd, frid, godhet, tro, längmodighet, mildhet, ödmjukhet och
kyskhet, som skulle känneteckna den troende? Vi fylla våra dagar med
goda gerningar, men huru föga der är af den gudomliga kärleken, af
den Herrens skönhet, af det ljus från himmelen, af den välvilliga
ömhet, som lånar det förnämsta behaget åt kristlig välgörenhet! Vi
behöfva utbyta den förkrympta växtligheten i själens nordsida mot de saftiga
alstren af den södra muren och det varma växthuset.
3) Vi äro smärtsamt medvetna, att vi reproducerat Kristus i så
få hjertan och lif. Vi hafva verkat för honom, men vi hafva icke sett
den forntida bönen uppfyld: "Stadfäst du våra händers verk åi oss!a
Vårt verk har saknat varaktighet. Vi hafva liknat män, som plöja och
så i sanden. Vi hafva icke skaffat någon förlossning på jorden. Vi
hafva icke Öfverfört Kristus till andra, eller sett honom vinna gestalt
i dem eller vetat i vårt innersta, att genom vårt fattiga verk har han
blifvit för en annan själ allt, hvad han varit för oss.
Är icke detta sant? Är icke denna klagan gemensam för nästa»
alla? Är det möjligt att framhålla någon af de djupare erfarenheterna
i det kristna lifvet utan att i något mått möta denna tredubbla bittra
klagan? Hvarför äro våra läppar förseglade, frukterna i vår själs
örtagård så förkrympta och hvarför framställa vi icke Kristus, rikets
oförgängliga säd, för dem, för hvilka vi ömma med outsäglig åstundan? Att
varda Öfverbevisad är godt, men låt oss nu varda undervisade!
II. Undervisningens ord.
1) Der har icke varit nog af Kristus i vår tjenst. Vi hafva
öfverflödat i gerningar snarare än i frukt. Gerningar äro motsatser
till frukter, emedan de äro ofruktbara och icke kunna reproducera sig.
Den skicklige urmakaren kan t. ex. göra ett ur, men ett ur kan icke
frambringa ett annat ur, medan hvilken frukt som helst gömmer i sig
frön, hvarigenom träd af samma slag i oändlighet kuuna framalstras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
