Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Zulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 427 —
under denna tid tilldelat såväl oss som br. Andersson och församlingen.
De troende äro äfven tacksamma till Herren, att han åter fört oss hit.
Detta bevisade de också, i det att några af dem hemtade våra saker
ifrån Natal utan betalning. De besparade oss derigenom minst 3 pound.
En af de troende sade: "Ingenting annat än våra böner har fört eder
hit igen". Då vi kommo, lemnade br. Andersson platsen för att gå till
det fält, som han nu fått på sin lott. Han har ju att upptaga
verksamheten efter Johansson. Arbetet här vid Bethel har gått framåt,
församlingen har förökats. Lofvad vare Gud! Äfven hade de förskaffat sig
klocka att kalla till mötena med, hvilken de troende sjelfva bekostat.
(Dock ha’ de ännu skuld på densamma). Första dagarne efter vår
hit-komst hade vi ganska brådtom, dels med det vanliga arbetet på stationen,
skola och möten, dels med att få i ordning; ty helgelseförbundets
kvartalsmöte var bestämdt att vara här vid Bethel den 9:de sept. Till detta
möte väntade vi rätt många. Visserligen kommo ej så många hvita, som
vi hade väntat; men många svarta kommo ifrån Éntembeni och
Ebenezer, äfven Charlie från Karlssons plats. Karlsson kunde ej sjelf komma,
emedan det är ganska långt, då de intet annat fortskaffningsmedel ha’
än fötterna. Endast Andersson var således med af våra. Men så voro
br Schoug från Ekutandaneni samt Amy Bull och en nyutkommen syster
med. (De båda senare tillhörande "Brödraskapets" mission). De troende
häromkring hade att herbergera de svarta, så att de hade rätt många
hvar, isynnerhet de, som bo närmast stationen. Kl. 9 f. m. börjades
mötet med bön samt helsningstal af evangelisten "Mahlahlana" samt
undertecknad, hvarefter flera vittnesbörd aflades af hvita och svarta. På e. m.
diskuterades frågan: "Huru skall man behandla en man, som har flera
hustrur, om han blir troende? Skall han intagas i församlingen?’
Diskussionen blef både liflig och allvarlig; många sidor af saken framdrogos,
och många deltogo. Alla, som yttrade sig, voro för att de skulle intagas,
då de voro troende, och ej först behöfva skilja sina hustrur ifrån sig (det
vill säga så när som på en), hvilket de alla tyckte vara emot Jesu ord i
Matt. 19: 9. Vidare, om vi ej ville mottaga dem, så ansågo de ej, att man
kunde predika för alla, utan hade att säga till dessa, som hade mera än
en hustru: "du kan ej blifva frälst". För att få se allas tanke blef
frågan till slut besvarad med händers uppräckning, då det visade sig, att
alla voro för att taga emot dem. Detta gjorde vi också strax vi kommo
ut här. Men då vi sett på andra missionärers tillvägagående och äfven
på de följder, som möjligen kunde komma, hafva vi på senare tiden stått
mera ovissa. Dock har jag för min del alltid känt mig mest tillfredsställd
i mitt inre med att mottaga dem. Detsamma hörde jag äfven
förhållandet varå med de andra syskonen, som voro närvarande. Af 1 Tim. 3: 2
samt äfven af Tit. 1: 6 vill ju synas, att det fanns församlingsmedlemmar,
som hade mera än en hustru. Ty om det ej förekommit, skulle det ju
ej behöft nämnas, att en församlingsföreståndare eller diakon endast
skulle hafva en hustru. På kvällsmötet förekommo korta predikningar
af evangelisterna Willy och Mose. Lördagen hade vi samtal igen, då vi
afslutade ofvannämnda fråga. På lördagseftermiddagen predikningar; på
kvällen diskussion öfver frågan: "Huru kommer det till att ej alla de
troende äro angelägna om att lära läsa?" Mycket framdrogs af både hvad
som varit, är och borde vara, äfvensom hvad som kunde göras i
nämnda sak, för att få det bättre. På tal om skolan, så vill jag här nämna
om ett mycket stort behof ibland oss, särskildt på våra platser, der
arbetet fortgått någon tid, och som I, älskade missionsvänner, boren göra
allt för att fylla. Det är nämligen behofvet af någon kvinna eller man,
som kunde öfvertaga skolverksamheten, ty det är ej hvad det borde
vara med denna verksamhetsgren ibland oss, mest beroende på att tid
och dugliga krafter saknas. Jag för min del eger icke den förmågan
att undervisa, som behöfves. Äfven saknas tid dertill, ty verksamheten
är både vidsträckt och mångsidig. Evangelisterna göra nog hvad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
