Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En missionsresa till Finland och Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 445 —
då hafvet, såsom nu var fallet, är ganska upprördt af storm. På
Ålands haf fingo vi ock gunga rätt duktigt i vågorna. Och vi
hörde hurusom rundtomkring sjösjukan ganska förnimbart gjorde
sig gällande. För oss aflopp det dock mycket skonsamt. Men
nog voro vi glada, när båten återigen begynte gå stadigt. I
förbifarten fick jag se en skymt af de för mig välbekanta
platserna Mariehamn och Degerby. Vid framkomsten möttes vi af
broder Östergren, hvilken, ehuru okänd Jör oss, vi dock genast
anade varå "en af de våra.fc
O, huru fort går icke resan öfver lifvets ocean, och snart
äro vi framme vid den sköna, efterlängtade hamnen, den fulla
sabbatshviJa, som återstår för Guds folk, om vi annars hafva
gjort, såsom Jesu första lärjungar gjorde, hvilka, då de på
mästarens bud skulle fara öfver till den andra stranden, togo Jesus
med sig, såsom han var i båten. (Marc. 4: 36). Hafva vi Jesus
med oss, sådan han är oss af Gud gjord och gifven till visdom,
till rättfärdighet, till helgelse och till förlossning (1 Kor. 1: 30)
— har han fått intaga vårt hjerta och vi öfverlåtit oss åt honom,
så att han får styra vårt lifs farkost, så går det härligt igenom,
om det ock understundom går genom mörker och dimma, genom
storm och fräsande vågor. I den mörkaste natten är Jesus vårt
ljus. När stormen hviner som häftigast, hviskar ban, fridsfursten,
till hjertat: "Var vid godt mod. Jag har öfvervunnit verlden,
djefvulen och döden. Och si, jag är när dig alla dagar." Han
behöfver blott säga ett ord, och de brusande vågorna lägga sig,
och det blir ett stort lugn. Och vid resans mål skola vi skåda
honom, som redan nu är "i oss, härlighetens hopp", och våra
läppar skola prisa honom, som köpt oss åt Gud med sitt blod
och så ömt och trofast vårdat, hulpit och bevarat sin dyrt
återlösta hjord och som genom uppenbarelsen af sin kärlek, icke
minst i lidande och nöd, blifvit allt dyrbarare för våra hjertan.
Och der, i de eviga fridsboningarna, skola vi mötas och
välkomnas af många kära vänner.
Innan jag nu går att i några korta drag skildra vår resa
genom Finland, vill jag nämna något om den frikyrkliga
rörelsens begynnelse derstädes, hufvudsakligast efter uttalanden
derom af redaktör F. W. Lönnbäck. De första banbrytarne derför
voro A. E. Tiselius från Stockholm och lord Radstock. Den
förstnämnde, som på kallelse af några vänner besökte städerna
Wasa och Jakobstad, erhöll å den sistnämnda platsen en dag i
oktober 1879 ett telegram från lord Radstock med anmodan att
genast komma till Helsingfors, dit lorden kort förut anländt, för
att som tolk biträda denne, samt äfven sjelf predika på svenska.
Tiselius hörsammade kallelsen, och under en månads tid ledde
nu de båda evangelisterna talrikt besökta möten i Finlands
hufvudstad, derunder många kommo till tron på Kristus, och ännu
flera blefvo berörda af det i anda och kraft förkunnade ordet.
Lord Radstock reste derpå till Petersburg, hvarest han med stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
