Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En missionsresa till Finland och Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristendom och vesterländsk kultur till Finland." Man visar i
Åbo ännu den källa, der biskop Henrik, som medföljde Erik den
helige vid hans korståg till Finland, skall hafva döpt.
Straxt utanför Åbo ligger Finlands äldsta kyrka, S:t Mariæ
kyrka i byn Räntämäki, som uppbygts på biskop Henriks
befallning och, innan Åbo domkyrka invigdes, varit Finlands
katedralkyrka. Sista dagen vi voro i Finland företogo vi en åktur
ut till denna af gråsten,oi enkel, götisk stil byggda kyrka.
Gammal är också Åbo domkyrka, som första gången
omnämnes 1258, men fulländades och invigdes först 1300 och
kallades S:t Henriks kyrka efter Finlands skyddshelgon biskop
Henrik, hvilkens reliker enligt traditionen förvarade i ett
silfverskrin då öfverfördes till domkyrkan. Vi besågo naturligt också
denna kyrka, hvarvid vi med vemod togo i betraktande den
olyckliga Karin Månsdotters grafkapell.
En målning framme;! koret tilldrog sig också särskildt min
uppmärksamhet. Den föreställer Erik den helige stående i
spetsen af sin här med sammanknäppta händer och ögonen
andäktigt och med glad tacksamhet blickande uppåt, under det biskop
Henrik döper de besegrade finnarne, af hvilka man ser särskildt
en i bakgrunden blicka fram med en mycket mörk, hotande
uppsyn.
Nog var det i sanning ett mycket underligt sätt att med
svärdet söka omvända menniskor till honom, som var mild och
ödmjuk i hjertat, som blef pinad och plågad och icke upplät sin
mun, "lik fåret, som föres till slagtning och lik ett lam, som tiger
för dem klippa det" och som genom sanningens vittnesbörd och
sin kärleks dragande vill vinna frivilliga tjenare och tillbedjare.
Nog visar det, att trots det välmenta nit, som man väl måste
tänka hafva drifvit Erik den helige och äfven andra, som den tiden
missionerade på ett liknande sätt, dock Kristi Ande och sinne
föga genomträngt dem och de föga fattat innebörden af Kristi
lara, betydelsen af hans lif och död.
Nu kommo emellertid vi, tvänne ringa Herrens sändebud,
för att göra ett litet korståg genom Finlands bygder. Det var
mycket oansenligare än Erik den heliges; blir nog ej heller
omtaladt i häfderna, såsom hans. Törhända skall det dock en dag
befinnas stå något derom i böckerna derofvan. Ty den store
Herren Zebaoth var med oss. I Jesu namn kommo vi. Och
korset var medelpunkten i våra vittnesbörd. Och korset är ett
segertecken. På korset vann Kristus. Och genom korsets
predikan vinner han alltfort de skönaste segrar, de härligaste och
dyrbaraste byten. (Es. 53: 10—12. Joh. 12; 32, 33.)
Jag säger med Paulus: "Jag vill icke berömma mig, om
icke af vår Herre Jesu Kristi kors.* Och detta är den enda
berömmelse, som aldrig är farlig eller förmäten. Ty korset
af-slöjar i sjelfva verket så som ingenting annat hela vår skam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
