Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En missionsresa till Finland och Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 453 —
tolk. Men det fordras nog vuna för att kunna känna sig fri, då
man tølar genom tolk. Och i alla händelser blir det nog här
en hämmande skrynka. -.
Så var det då slut på detta goda och lärorika missionsmöte.
I Wiborg finnas ej mer än c:a 25 medlemmar i den
svensktalande fria församlingen, hvars predikant Nyrén är; och den
Ilnsktalande, hvars predikant Skutnabb är, torde varå något
mindre. ; j
Just före afresan från Wiborg blefvo vi i tillfälle att seden
gamle, ståtlige, ryske erkebiskopen af Wiborg, Nicolaus, som
Stödd; vid sin långa staf med stor värdighet långsamt skred
framåt på perrongen och som af der befintliga förnäma ryssar
af "den rättrogna kyrkan" vördnadsfullt kysstes på handen,
hvilken han i ett hastigt tempo upplyftade öfver deras hufvuden,
hvilket väl skulle innebära att han meddelade dem sin
välsignelse. Han reste med samma tåg som vi.
Och nu bär det af till den stora verldsstaden Petersburg.
Kl. 6,10 på eftermiddagen voro vi framme vid målet; och vi
måste genast begifva oss i väg för att dels gående, dels åkande
och dels på ångbåt komma fram till aftonens mötesplats. En
broder mötte oss vid stationen och tog hand om oss och
ledsagade oss. P$t är godt att hafva en pålitlig ledsagare. Då
går det rätt, äfven om man sjelf icke känser vägen. Och om
man kan med förtroende öfverlemna sig åt en menniskas
ledning, såsom vi förtrodde oss åt denne broder, som dertill var
oss; alldeles obekant, och så kände oss trygga och utan fruktan
midt- i den stora, främmande staden, der vi åt oss sjelfva
lemnade skulle stått alldeles handfallna och icke vetat hvarken
höger eller venster— huru mycket mera böra vi icke med full
tillförsigt anförtro oss åt den gode herdens, Jesu, ledning,
hvilkenicke är en øss främmande och obekant person, utan hvilkens
kärlek och trofasta omvårdnad vi erfarit och som ledt så många
af Herrens svaga och okunniga får före oss rätt och som lofvat
att leda, äfven oss den rätta vägen! Han känner ju ock vägen
tillf ullo; han bar sjelf vandrat den och är med alla dess faror
pch; vedermödor, dess lidanden och frestelser väl förtrogen.
Vi kommo lyckligt till vårt mål något före mötets början
kl. 8. : Det var i en enskild bostad, som en liten skara af
Herrens pilgrimer samlats. Och vi läste, vittnade, bådo och sjöngo.
Det kändes varmt för både kropp och ande. Tanken fördes
till den första kristna tiden, då en liten på Jesus troende skara
i all stillhet församlade sig i någon undangömd vrå i denstora
verldsstaden Rom, der de bodde såsom förskingrade främlingar.
Så var ock här en liten skara af de i den stora ryska
hufvudstaden här och der förströdda svensktalande Gudsbarnen
församlade. Och Herren den allrahögste, inför hvilken "alla ryssars
sjelfherrskare" är stoft och aska, visste, hvar vi voro, och infann
sig midtibiand ©ss. De två följande kvällar voro vi samlade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
