Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 477 —
Barn, barn, älsken hvarandra! sade Johannes. Må-yl-alla, smá
och stora, följa hans uppmaning! Ty kärleken är lagens .fullbordan,
och störst af allt är kärleken. Det hjelper oss.icke, om vi hafva
aldrig så stora andliga gåfvor både att tala i och* sköÉ^ att styra och
verka, om icke Guds kärlek är utgjuten i våra hjertan genom den
helige Ande. Lysande gåfvor att tala, en imponerande sttffrma och
en hypnotiserande ande kunna aldrig ersätta kärlekens smörjelseolja..
Ej heller kunna djupa och originella tankar göra det. Finnes ej den
sanna, enfaldiga brödrakärleken i mitt tal och väsende, så falla de
originella lärornas blixtrande pilar uddlösa till marken utan någon
välsignelse. Ack barn, mån I och jag vara ibland dem, som vandra i
kärleken, efterföljande det tåligt försakande och saktmodiga Lammet,
och ej såsom djerfva ordryttare svänga oss upp på de höga hästarne;
ty såsom profeten säger: uHästar hjelpa ock icke till seger, med sin
stora styrka rädda de dock icke!"
Här i Wiborg hade min pastor och jag flera möten. Här fingo
vi äfven tala genom tolk till den kära finska befolkningen. Det grep
mitt hjerta så, när den svensk- och finsktalande åhörarskaran
samtidigt sjöng samma sång ur "Harpotonerna" eller i bön och tacksägelse
lofvade Gud gemensamt. Det var samma kraftiga ande, samma behof,
samma glädje inför samme, Gud.. O, det var härligt! Men mycket
härligare skall det blifva, när alla främmande tungomål försvinna, och
vi i det efterlängtade fadershuset skola få sjunga Lammets nya sång
på samma himmelska tungomål. Må ingen af mina små vänner
saknas då! ;
Äfven här i Wiborg fingo vi stamma möte med barnen. Den
stora nykterhatssalen var nästan full af små intresserade barn, som
gåfvo mig så hurtiga svar och uppslag till många nya tankar
ochfrä-gor. Bland dem funnos äfven några flickor och gossar, som redan
gifvit sina unga hjertan åt sin frälsare, och deras glada och förstående
blickar hjelpte så godt upp Onkels mod att vittna om den trofaste
Guden. Det var svårt att skiljas från dem. Gud välsigne alla
barnen i W., synnerligen dem, som mottagit honom i sina hjertan och
derför blifvit Guds barn!
Med saknad skildes vi från vännen Fred. och alla de öfriga
vännerna och ilade åstad till Rysslands stolta hufvudstad St. Petersburg,
dit vi ankommo i skymningen.
På samma afton skulle vi hafva vårt första möte och hade blott
två och en half timme kvar, tills det skulle börja. I kunnen göra er
en någorlunda föreställning om huru oerhördt stort Petersburg är, då
vi behöfde nästan hela denna tid för att åkande nå vårt mål. Först
instufvades vi i en Isvorsicka (rysk droska)* så stego vi ur den-och i
2:ne spårvagnar, 4erefter färdades vi på ångbåt öfver den väldiga
Nevafloden, der positivmusik och skrål just icke förkortade färden. Sedan
hade vi en rätt god bit att gå till fots och så voro vi ändtligen
framkomna till ett litet undangömdt hus, der vi i tvänne rum funno en
skara af 30 à 40 personer, en liten dyrbar hop af kristna finnar och
svenskar, som togo så innerligt hjertligt emot oss. Huru underligt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
