Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bref från Luleå. - Bref från Norrbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 496 —
sina hjertan genom Herrens nåd samt starkt rusta sig i Herren mot sina
fiender. Så skall det gå oss val, och Herren skall hafva behag till oss.
Till sist läste Victor Johansson 2 Kon. 6: 17 och uppmanade
innerligt alla närvarande att för egen del bedja samma bön som profeten
Elisa bad lör sin tjenare: "Herre Öppna mina ögon, att jag må se."
Och så var lördagens möte slut.
På söndagen samlades vi kl. 9 f. m. Undertecknad talade på
grund af Uppb. 7: 10-12 om den dyrbara frälsning vi ega och öfver
hvilken den hvitklädda skaran, Johannes såg, jublade.
Victor Johansson talade med ledning af Fil. 3: 17—21 om tvänne
grupper af Kristi bekännare, nämligen å ena sidan de jordiskt sinnade,
öfver hvilka Paulus grät, emedan de i grunden äro korsets fiender,
köttsliga och jordvända och deras ände är förtappelse, och å den andra sidan
de himmelskt sinnade, hvilka hafva sitt samfund i himmelen, hvarifrån
de vänta frälsaren Herren Jesus Kristus. Allvarliga uppmaningar ställdes
till hvar och en att inför Gud pröfva sig, till hvilkendera gruppen han
hörde.
Efter middagsrasten fortsatte Johan Kihlström med att tala öfver
1 Tim. 4: 8, framhållande hurusom gudaktigheten har löfte om detta
lifvet och om det tillkommande och uppmanande särskildt de unga att
lemna sig åt Gud, på det att de måtte slippa skörda syndens bittra frukter.
Med stod af Es. 56: 1—3 framhöll undertecknad vigten afatfhålia
rätt". Det är angeläget att skeppet går i rätt kurs, om resan skall gå
lyckligt. Den minsta afvikelse kan medföra de största faror. Det är
icke mindre vigtigt för oss, Guds barn, som segla Öfver tidens haf, att
hålla rätt kurs. Mången har seglat ut med full vind i seglen och friskt
mod, men glömt att ahålla rätt", och det har gått illa. Mer än en sådan
är i dag ett vrak och strandar kanske till sist i mörkfets boningar.
Mången har åter lyckats komma in i rätt kurs och nå hamnen, men med
sönderbråkad farkost och trång ingång. Herren gifve oss nåd att göra
vår kallelse och utkorelse fast, att vi icke må någonsin falla, utan i stället
få en rik ingång i vår Herres och Frälsares, Jesu Kristi eviga rike.
Sedan pred. Säfström läst Es. 58 och ledt i bön, gjordes ett litet
uppehåll, hvarpå den sistnämnde brodern läste Es. 40: 9—11. "Stig upp
på ett högt berg, du Zions glädjebud". Detta är ett ord till oss, Herrens
vittnen. Vi böra träda nära Gud och få en vid utsigt. Sedan skola vi
frimodigt träda fram och vittna om Gud. Hos honom är kraft. Hans
arm är väldig. Han lönar dem, som tjena honom. Han är hjordens
herde, cch särskildt vårdar han sig om de svaga.
Victor Johansson afslutade mötet med Judas 17 vers och en
allvarlig uppmaning att komma ihåg det, som blifvit sagdt och omsätta det
i lifvet.
Och nu har undertecknad genom detta korta, ofullständiga referat
velat påminna om och återgifva något af det, som under mötet sades.
Må blott Gud genom allt blifva ärad!
Eder i Jesus förbundne
0. L-m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
