- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
28

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

T. RONS SEGRAR.

nelserna på vårt sätt och enligt våra
beräkningar. Men se, det går aldrig Gud in på.
Gud vare evigt tack och lov, att han
giver sin välsignelse just där och då vårt
eget tar slut.

Det kan ju kännas smärtsamt att bliva så
utan allt. Villkoret är. att vi giva upp vår
egenvilja, våra förut fattade meningar om
huru och på vilket sätt Gua giver sin
Ande. Det allra viktigaste är, att vi låta
Gud tala till oss, under det vi bli tysta.
Detta torde vara något av stor vikt och
betydelse för oss att få veta, innan vi
kunna mottaga ett djupare mått av Guds
Ande. Detta måste, liksom frälsningen,
mottagas genom tro. Joh. 11: 40. Vi må
dock se till, att allt, som möjligen skulle
utgöra ett hinder för andlig välsignelse, må
undanskaffas. Jesus sade: »Tagen bort
stenen» (Joh. 11: 39). Det torde finnas rätt
många oförsonlighetens stenar, som
hindra Guds Andes verk (Joh. 16: S—11).
För min egen del vill jag säga, att det är
härligt att få göra bankrutt på allt. Till
dig, som blivit döpt i helig Ande och eld,
vill jag säga: Kom ihåg, att skatten är i
lerkäril, på det att den översvinnliga
kraften må vara Guds och icke av oss (2 Kor.
4: 7). Ali den välsignelse, vi genom Guds
nåd mottagit, må ytterligare få bidraga till
att föra oss ned i ödmjukhet. leke
förmätna, utan så, att den ene i ödmjukhet aktar
den andre högre än sig själv (Fii. 2: 3).

Så voro dessa sköna dagar til) ända, men
för mig och många tror jag de utgöra
oförgätliga minnen.

De broderligaste hälsningar till styrelsen,
evangelister och missionsvänner.

»Klippans nästa möte hålles i N i e m
i-s e T, Råneå, den 27—28 februari.

Enligt uppdrag S—n N—n.

Fåfängan.

Fåfängan är så djupt rotad i
människohjärtat, att en soldat, en
trossknekt, en kökspojke, en sjåare — alla
skryta de och vilja bli beundrade;
filosoferna likaså. Och de, som skriva
uppsatser mot ärelystnaden, vilja
likväl hava äran av att hava skrivit
utmärkt; och de som läsa vad dessa
skrivit vilja hava äran av att hava läst
det; och jag, som skriver detta, har
kanske samma ärelystnad; och
kam-ske de, som läsa detta, likaså.

Vi äro så inbilska, att vi vilja vara
kända av hela världen, ja, till och med
av dem, som kunna komma att leva,
när vi ej mer finnas till; och vi |äro
så fåfänga, att vi hava nöje och
tillfredsställelse av att vara beundrade,
vore det ock av blott fem eller sex

personer i vår omgivning.

*



Nyfikenhet är ingenting annat än
fåfänga. Oftast vill man veta saker
blott för att få tala om dem.

Man skulle visst icke företaga långa
sjöresor endast för att se, utan att
nånsin få meddela sig med någon om
dem.

Pascal.

Visdomsord.

Det finns ej mer än en olycka i
världen, det är den att vara ond. Allt annat
går över av sig själv. Alla andra sår än
syndens läkas så småningom, även om de
ä-ro aldrig så djupa. Några veckor eller
månader,’och allt går tillbaka i sin
vanliga gång. Ingenting i världen är oss
o-umbärligt utom mat och dryck och kläder
för att kunna leva och ett renat hjärta för
att kunna dö. Allt annat kunna vi så
småningom vänja oss av med. Jag har märkt,
att det verkligen går för sig. Slutligen
skola vi icke heller behöva mat eller dryck och
kläder; men då behöva vi så mycket
bättre det rentvagna hjärtat. O, om du
visste vad jag älskar renhet, vad min själ
trängtar efter den! Rena anletsdrag, en
ren stämma, ett rent öga, en ren känsla,
en ren tanke, en ren vilja, dessa äro för

mig drag av himmelen.

*



Lidandet är icke en sak, som vi skola
uppsöka eller egenmäktigt framkalla; men
när det kommer — och det utebliver
sannerligen icke — skola vi däri se en
tjänare. som är oss säna av Herren till hjälp
i helgelse och till en bundsförvant emot
synden.

Pontus Wikner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free