Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i TRONS SEGRAR.
35
liga människohjärtat frid, tröst och
glädje, försagdhetens ande viker, och
det rätta levnadsmodet födes i själen.
Genom tron varda vi
rättfärdiggjorda utan lagens gärningar och få del
av Guds natur. Genom tron näres
detta gudsliv och utvecklas; man blir
ar-betsduglig i Herrens vingård, fylld med
arbetsglädje och arbetslust. Och är
det ej detta, som de stora och många
missionsuppgifterna kräva? Är det ej
detta, som hedningarna hemma och
ute på fälten behöva möta hos Kristi
representanter? Se, det är endast tro
på och kärlek till den oförliknelige
arbetsgivaren, som skapar dessa
kvalifikationer. Ytterst blir det då Kristi
kärlek, genom tron överförd till oss,
som möter s[älarna, som gör oss till
själavinnare. Och kärlekens makt är,
iiksom trons, underbar.
Ty vad de yttre sinnena äro för
kroppen och den naturliga människan,
det är tron för andemänniskan,
således hennes öga, öra, hand och fot.
Med trons blick se vi något av
Kristi blods värde, att vi äro dyrt köpta,
ej våra egna, att en öppen
fadershim-mel välver sig över oss, att trons
be-gynnare och fullkomnare, vår dyre
Frälsare, är inför tronen, oss till godo.
Med trons fjärrglas kunna vi skåda
över det närvarande världsloppet och
skymta hemmets kust mycket nära,
och med ett av. tron öppnat och skärpt
öra förnimma vi suset från livets träd
i paradiset och bruset av den
kristallklara flodens djupa vatten.
Tron är också den andliga hand,
som i vår brist griper om Guds
fullhet och tar det »från världens
begynnelse fullbordade» i besittning. Det är
nyckeln till Guds outtömliga
förrådshus. Tron är sålunda en hjärtevila och
’förtröstan, som utesluter alla »om» och
»men», ej räknar med mänskliga
resurser, utan söker och finner allt hos Gud.
Genom tron, som förmår vänta
efter Herren, kunna vi vandra i beredda
gärningar. Då bär våg-en, då tystnar
stormen, kopparportar nedbrytas, och
öppna dörrar med banad stig möta.
O, låt oss då från djupet av våra
hjärtan med lärjungarna bedja: »Herre,
föröka vår tro!»
Se, tron är en nådegåva, som endast
Herren själv kan giva sina barn i och
genom den helige Ande. Och vägen
att undfå den känna vi alla: bön och
lydnad! Lydnad, även då trons Ande
dömer vår otro som synd och
uppfordrar oss att begagna den tro vi äga,
d. ä. öva den. »Gå i denna din kraft»,
hette det fordom till Gideon, »se, jag
sänder dig — jag vill vara med dig»
(Dom. 6: 14, 16).
Ty skall tron inom oss växa och
utvecklas, behöver den vårdas, näras,
ö-vas, eljest förkväves och förloras den.
Hur många äro ej de som varit starka
i tron men småningom förlorat sin
gåva. Olyckliga och sönderslitna i sina
hjärtan drivas de nu som
skeppsbrutna utan fäste omkring på livets hav
och hota att försvinna i djupet.
Andra åter, som förr varit frimodiga och
lyckliga i Herren, äro nu modstulna
och sorgsna. Deras andliga liv är
fattigt och kraftlöst, emedan de
försummat att vårda trons dyrbara gåva.
Såsom varje yrkesman ej är mästare med
ens, utan måste utbildas under åratal
och genom övning vinna färdighet,
hur stora anlag han än besitter, så
tillväxer icke tron, om den ej är i övning.
Ordspråket: »’Ingen föddes mästare»,
gäller även här. Man säger:
»Svårigheter äro till för att övervinnas». Vi
säga lika sant: Svårigheter äro till fö i
att öva och utveckla vår tro på Gud
och hans allmakt. Ingen tro har
segrat utan martyrer. Guldet prövas i
degeln, vår tro i motgångarnas,
tvivlens och missräkningarnas heta
smältugn. Äro de äkta, så gå ide bägge
godkända igenom sina prov. Och med
annat än äkta vara äro vi ej hulpna.
Herre, föröka vår tro!
jLjus i Öster.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
