Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 59
1895—1896’ gick en stor andlig väckelse
över trakten, en riklig »gammaldags
väckelse», då skaror av gamla och unga blevo
vunna för Jesus Kristus och, delaktiga av
den sanna lyckan, sjöngo Guds lov. Det
hände därunder ej så sällan, att
söndagsmötena pågingo från kl. 3 på e. m. til! 12
och 1 på natten. Syndare frälstes, och de
nyfrälsta sjöngo med hänförelse och
vittnade om den lycka de funnit. Skaror av
människor strömmade till mötena, av vilka
de flesta höllos i stugorna. Vittnena
kommo ej med höga ord och hög vishet utan i
Andens kraft, och i denna kraft fingo de
föra syndare till korset. »Jesus Krislus och
honom korsfäst» — det var underlaget för
väckelsen och grundtonen i allas
vittnesbörd. Ingen strid om ren lära förekom,
och därför kunde Guds Ande verka i
frihet och kraft, ickc minst bland Güds barn
’ till helgelse. — O, att allt Guds folk
började pa allvar bedja om en ny utgjutelse
av den helige Ande!
De vittnen, som voro redskapen i Guds
hand, voro evangelisterna Amanda Olssön
och Helga Johansson.
Ungdomsföreningens medlemsantal, som
vid väckelsens början utgjorde 7, ökades
under denna tid till ett 80-tal.
Ett behov, som snart gjorde sig gällande,
var att få till stånd en församling. En
sådan bildades även 1897. Nästa
angelägenhet blev att få en samlingslokal, och även
denna fråga löstes på ett snart och lyckligt
sätt, i det att redan den 17 dec. 1899
församlingen var i tillfälle att inviga sitt
präktiga missionshus Betania — ett namn,
som har en välbekant klang för flertalet
av Helgelseförbundets missionsarbetare.
Sedan dess ha nu tjugu år förgått.
Våra tankar återgå gärna till den flydda
tiden. Vi minnas mea tacksamhet de
kära bröder och systrar, som stått mea i
ledet, men som av Herren blivit hemkallade
till evig vila och nu bida uppståndelsens
morgon, då lönen skall utdelas. Bland
dessa är farbror Klingvall, som ofta med sina
varma böner liksom drog himlen ned i
våra möten. Och även br. P. A. Eriksson
i Kumla, som var en av pelarna i
församlingen, har efterlämnat ett ljust och aktat
minne och ett gott föredöme genom sitt
varma, åt Gud hängivna liv i uppoffring
för församlingen och för missionen, vilken
han så högt älskade. Hans hem stod
alltia öppet för Herrens vittnen såväl som
för allt Guds tolk. Evangelister och
missionärer ha i detta kära hem funnit
vila och vederkvickelse för både kropp och
själ och på allt sätt blivit ömt omhuldade.
Hans hastiga hemförlovning var ett hårt
slag, mest kännbart för makan och bar-
nen, men även för den vänkrets, bland
vilken han levde och verkade. Ofta fick
man se br. Eriksson under glädjetårar
tacka och prisa Gud’ för den frälsning han
erfarit.
Vår tjuguårsdag firades, som nämnt, den
14 sistl. december. Efter tacksägelse- och
bönemöte inledde församlingsföreståndaren
Oskar Larsson mötet med att läsa Sak. 1:
5: »Edra fäder, var äro de? Och
profeterna, leva -de kvar evinnerligen?» Tal.
erinrade om de många av församlingens
medlemmar, som under åren gått hem till
Gud och nu njuta vila efter utkämpad strid.
Sedan övergick tal. till att erinra om de
»profeter», som höjt sin stämma på denna
plats och av vilka många fått nedlägga sitt
ämbete. Bland dessa nämndes särskilt Emil
Gustavsson, pastor C. J. A. Kihlstedt och
pred. Aug. Carleson. De ha lämnat
outplånliga intryck i våra hjärtan genom sin
helgade umgängelse och sin andefyllda
förkunnelse. — Hitintills nar Herren hulpit;
han skall också hädanefter hjälpa.
Halleluja!.
Sedan talade Ant. Källström över
bibelordet: »Himmel och jord skola förgås, men
mina ord skola icke förgås». Vi ha
erfarit, att Herrens ord gått "i uppfyllelse. Och
detta ord förbliver, även när fäderna och
profeterna tagas ifrån oss. Många av oss
ha mer än tjugu år prövat och erfarit, att
Guds ord står fast. Må Jesus alltfort få
bo i våra hjärtan och duka sitt bord för
oss!
Missionär fru Ester Högländer läste Hes.
34: 11, 12. De Herrens vänner, som
kallats hem, omgiva oss som en sky. ’ Och då
vi ej längre kunna åtnjuta deras vård och
kärlek, hava vi Herden kvar, som alltid
har ett ömmande hjärta för oss. Han har
varit med oss under dessa tjugu år och
hjälpt och bevarat oss i många faror, i
vilka vi eljest skulle dukat under. Give Gud,
att vi i dag finge erfara en mäktig våg av
helig Ande ibland oss och att Herden finge
leta tillsammans dem, som skingrat sig från
hans hjord!
Talarinnan skildrade sedan klart de
många olika vägarna till avvikelse från
Herdens närhet och faran av att fortsätta på
dessa vägar, liksom ock sällheten och
välsignelsen av att Herden får leta
tillsammans de förskingrade och förena dem till
en enda hjord. Vi uppmanades vidare till
att bedja Herren om eh andeutgjutelse och
en besökelsetid, med en väckelsevåg
ännu mäktigare än den som för tjugu år
sedan gick över våra bygder.
Så var detta möte slut, och vi kände oss
kraftigt uppfordrade att i Herrens namn
fortsätta vårt arbete för själars frälsning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
