Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 73
Hon kan hjälpa.
Nedanstående personliga vittnesbörd har
blivit ställt till vårt förfogande, ehuru det
väl ej var avsett för offentliggörande; men
då vi tro, att det kan lända någon själ till
ledning och uppmuntran, införa vi det i
T. S.
Stockholm den 21 aug. 1919.
Käre broder! Guds frid!
»Allt vad I bedjen i mitt namn, det skall
jag göra, på det att Fadern må bliva
förhärligad i Sonen.» Joh. 14: 13.
Sanningen av dessa ord har jag fått
erfara, i det jag genom trons förbön blivit
botad från årslånga lidanden. Jesus är
densamme i går och i dag och i evighet. Han
säger än i dag: »Denna sjukdom är
icke till döds, utan till Guds ära».
Jag vill nu i korthet omtala något av
Herrens underbara nåd emot mig. Den 7
aug. 1910 blev jag av br. P. O—n
behandlad enligt Guds ord i Jak. 5: 14, 15; och
Jesus mötte mig så underbart, att jag med
detsamma blev fullständigt botad från svår
magkatarr, som jag lidit av i många år
och mot vilken jag sökt många läkare och
använt mycken medicin, utan att bliva frisk.
Jag tålde knappast någon mat och hade
ständiga plågor. Men allt ifrån den stund
br. O. bedit för mig och ända tills nu
har jag utan minsta illamående fördragit
vad slags mat som helst. Prisat vare
Jesu namn!.
Då hu Herren så underbart välsignat
min kropp, började jag bedja om en dubbel
lott av Guds Ande för att, om möjligt,
bliva till någon välsignelse och något gagn
för hans rike på jorden. O ch Jesus
svarade härligt även på denna bön. Dagen
efter det Jesus gjort mig helbrägda, då
jag var i bön och tacksägelse till Gud,
fick jag se en vit sky sänka sig ned över
mig. I skyn syntes tvenne eldtungor, och
från dessa trängde brännande strålar in
i mina ögon. I detsamma visade sig Jesus
i skyn, sakta sänkande sig ned över mig
med utsträckta händer.* Men då jag ej,
såsom jag väntat, undfick tungotalets
gåva, vågade jag ej tro, att detta var det
Andens dop, som jag bedit om. Jag fick
då höra en röst alldeles över mig, som
sade: »Jag har döpt dig i min helige Ande.»
— O, härliga dag, som jag aldrig glömmer!
O, vilken nådefull vän och givare Jesus är!
Ju mera vi begära av honom, ju mera få
vi, och ju mera vi få, ju mer känna vi
vårt behov att begära mera.
Min tro blev nu satt på prov. Att
Jesus botat mig från magkatarr, behövde jag
ej tro, ty det kände jag tydligt; men då
jag ej fick tungotalets gåva, började jag
efter en tid åter att tvivla på
verkligheten av mitt andedop och tvivlade så bort
den välsignelse jag mottagit och blev mycket
olycklig och även sjuk.** En sjukdom, som
jag ’15 år förut varit opererad för, kom nu
igen med förnyad styrka och plågade mig
mycket. Jag ropade till Gud om hjälp,
och tidtals kände jag inig bättre. Men då
plågorna återkommo, var jag nära att
sjunka i förtvivlan. På mina anhörigas enträg-
* Naturligtvis har vår syster ej härmed
velat framställa sin erfarenhet såsom
något som även andra måste uppleva, sa
mycket mindre som hon ej skrivit sitt
vittnesbörd för offentligheten. Gud möter vars
och ens behov på sitt särskilda sätt.
Giver han oss syner och uppenbarelser, få
vi tacka honom därför; vägrar han oss
detta, så böra vi även tacka honom
därför. Och vi hålla före, att vi
ära Gud mest genom att tro pä
hans nakna löfte och räkna gåvan för vår,
även om inga yttre eiler förnimbara
bevis omedelbart åtfölja gåvans mottagande.
»Saliga äro de som icke sc och dock tro.»
Att av Gud fordra att tå uppleva
samma erfarenheter som den eller den, kan
leda till sorgliga förvillelser och på
mänga sätt öppna dörren för satan. Det
kräves undergivenhet och stillhet, om Gud skall
kunna leda oss etter s i n vilja. Och den
är det bästa för dig och mig.
J. S—n.
** Detta visar faran av att omfatta och
framställa den bland åtskilliga troende
gängse uppfattningen, att tungotalet är det
nödvändiga och enda säkra beviset för
andedopet. J. S—ii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
