- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
95

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 95

Sänd1 »din Ande över land och trakt,
Så att frälsningsvågen högt ma svalla,
Att de fallna resas upp med makt
Och envar må här ditt namn åkalla.

Så vi vilja prisa här ditt namn
För din segerkraft och dina under
Och sen där i himlens sälla hamn
Evigt tacka för de sköna stunder.

K. Q. Sjölin.,

Med kär hälsning till H. F:s
ungdomsföreningar.

Til! ett bättre land.

v

Under de sista dagarna ha vi särskilt
blivit påminda om att vi Leva i
skilsmässornas land. Två av församlingens
medlemmar ha fått lämna stofthyddan oeh blivit
befordrade» tili härligheten.

De flesta av de många Jesu vittnen,
som under årens lopp besökt Tomelilla,
minnas nog farbror V a i fi n.

Han är icke mer ibland oss. Hans ande
lämnade jorden den 14 febr. och »värt förd
av änglar till Abrahams sköte». Och i
går kväll, när solen’ sjönk i väster, då
fördes hans stoft (ill graven. • Förutom släkt
och församlingsmedlemmar var det en stor
skara vänner, som följde honom till hans
sista vilorum. ’Trossyskonen sjöngo ett par
sånger via hans grav. En av sönerna
talade under djup rörelse om vad den avlidne
varit för dem, och en broder i församlingen
erinrade om hans liv som
församlingsmedlem. Nu är han gången före hem och
bidar den stund, dà »evighetsmorgonen
lyfter skymmande slöjan utav».

Om än farbror Vallin hörde tili »de
stilla i landet», så visste dock hans
omgivning, att han var en läsare, såväl
vardag som söndag och i arbetet såväl som i
bönehuset. Med sitt liv och med sina ord
vittnade han om den frälsning, som finns
hos Jesus. Sin bibel var han väl
förtrogen med. Detta gjorde sitt till, att han
blev en fast karaktär, som ej rycktes hit
eller dit efter varje lärdomsväder. Allt
skulle prövas i Skriftens ljus. Nog var det
åtskilliga, som stodo lite förvånade,
näs-han för ett 20-tal år tillbaka gick med
Jesus i dopets grav. Men det brydde han
sig ej om. Han hade sett det, och så
lydde han. Jesus säger: »I ären mina vän-

ner, o ini I gören allt vad jag bjuder eder».

På arbetsplatsen hade han ett stort
förtroende av såväl principal som av
kamrater och kunder.

För omkr 3 år sedan blev han sjuk.
Sedan dess har han den mesta tidén
varit sängliggande. Men o, vad han var nöjd
och lycklig! Han fick ju allt vad han
behövde, och himlaarvet, det blev ändå över.

Han deltog i verksamheten med det pund
han hade fatt. Hans hem stod öppet för
Jesu vittnen. Och eftersom undert. blev
den siste evang., som fick gästa hans hem,
ville jag så gärna skjcka dessa rader till
hans vänner bland T. S:s läsare!

Frid över hans. minne!

*



Syster H i td a Persson från
Röddin-ge torde inte vara bekant för många av T.
S:s läsare, emedan hennes arbetsdag blev
så kort. Hon var vid uppbrottet endast
23 år gammal. Men eftersom hon blev
en liten ban bryterska för den fria
andliga verksamheten på sin hemort, önskade<
vi även nämna något om henne.

Gud talade tidigt till henne.

Men hon blev uppfostrad på en s. k.
mörk ort. Och där var ingen, som
förstod hennes andliga behov. Dock: »den
som söker, han finner». Hon kom hit till
Tomelilla. Och här mötte Jesus henne’.
Hen blev ren’id i blodets purpurälv, och
Jesus döpte henne i den helige Ande.

Glädjen över att vara benådad i Jesus
samt nöden för sina medmänniskors
frälsning gjorde, att hon genast sökte att få
sitt föräldrahem öppet för Jesu vittnen.
Detta lyckades. Själar blevo frälsta, och
i dag finnes det några på denna trakt, som
leva livet i Guds Sons tro. Hennes tid
ibland oss blev så kort, men hon
använde tillfället. Han var ett ’ vittne för sin
omgivning! Fördenskull är det också
många, som sakna henne nu. Hon fick
hembud den S febr. Även hon längtade att
få g-å hem till Jesus.

Deras platser .stå tomma här i
syskonkretsen. De ha gått bort — ntfj. gått hem
i förväg. Och vi önska möta dem på
uppståndelsens dag.

Vår arbetsdag varar ännu. Låt oss
använda den i Jesu tjänst! Han vill vara
förhärligad i oss redan här på jorden.

Kanske nästa gång är det du eller jag,
som får uppbrottsorder.

Tcmelilla den 23 febr. 1920.

H a r r v T—11.

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free