Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
T. RONS SEGRAR.
»Om Kristus icke är uppstånden»,
sÉjger Paulus, »så är vår predikan
fåfäng» (1 Kor. 15: 14).
Uppståndelsen sätter kronan på hela
Kristi liv och verk på jorden. Utan
uppståndelsen faller allt överända. Om
vi endast kunna säga människorna, att
här på jorden för omkring 1900 år
sedan levde en stor man, som hette
Jesus, en stor profet, som,gjorde
mäktiga under, uttalade härliga sanningar
och framställde en oförlikneligt hög
och helig sedelära, vilken han
bekräftade genom ett liv i fullkomlig renhet
och lydnad för Guds vilja, och som
slutligen frivilligt gav sitt liv i döden,
ståndaktig ända in i det sista i sin
tro på och sin lydnad för sin Gud
och i sin kärlek till människorna —
så vore vår predikan fåfäng. Den vore
tom, blottad på liv och kraft. Den
vore endast på sin höjd en vacker
likpredikan men ingenting vidare. Det
vore endast att smörja den döde med
ett vackert men fruktlöst åminnelsetals
välluktande kryddor.
Vad skulle en sådan predikan kunna
gagna syndare, som äro bortkomna
från Gud och det liv, som är av Gud,
bundna i syndens starka fjättrar, ur
vilka ingen mänsklig ansträngning kan
göra dem lösa. Djävul och död skulle
kunna triumferande peka på Golgata
och klippgraven i Josefs örtagård och
säga: »Se där vårt yppersta
mästerstycke! Även han, som sade sig
vara livet och kommen att giva liv och
förlossning åt Adams fallna släkte1, har
dukat under. Hans själ har blivit
lämnad åt dödsriket, och även han har
måst se förgängelsen. Nu är allt
hopp Om frälsning för människosläktet
ute och segern för alltid vår».
Är Kristus icke uppstånden, så ä r
vår tro fåfäng, och vi äro ännu
i våra s y n d e r.
Det finnes då intet offer för
synderna. Det vakna sam ve let måste då
kväljas av sina synder. Hjärtats skriande,
behovs av försoning, vilket behov, vi!-
/
selett av fienden, driver hedningen att
med offret av det käraste han har,
kanske sitt enda kära barns liv, söka
blidka den gudomliga vreden och
övertäcka sin synd — detta behov skulle
icke finna någon sann tilifred-släLe.se.
Det finnes då ingen, som på grund av
ett alltillräckligt offer kan träda fram
inför Guds åsyn som förebedjare för
dem, som vilja komma till honom;
ingen, som kunde gå bort och bereda
oss rum i fadershuset där ovan eller
öppna himmelens portar för oss.
Så äro dä de förtappad.,
som h a v a a v s o ra n a t. i Kristus.
Allt är då lögn och bedrägeri, som
så många människor i så många
århundraden trott på, som de levat och
dött på; och alla de heliga, som levat
här nere, alla som vi älskat och som vi
hoppats avsomnat i frälsarens armar
för att vakna hos honom, och
tillsammans med vilka vi tänkt att för evigt
inför tronen få höja den nya sången
tilb Lammets ära — alla dessa äro
förtappade. Allt var då endast en skön
dröm, en vacker inbillning. Evighetens
hopp, himmelens härlighet,
ratifärdig-hetens krona, det saliga åskådandet av
Gud och Lammet — allt, .allt var
endast en skön men gäckande hägring.
Martyren, som tåligt led den
gruvligaste tortyr och på bålet mitt i
lågorna lovade och prisade Gud för den
nåd, som var honom given, att lida
för Kristi skull och genom
delaktigheten i Kristi lidanden framgå till
delaktigheten i hans härlighet — han var
då verkligt en dåre, »den uslaste
av-alla människor», och de som stodo
omkring honom hånande, de hade rätt.
Tag bort Kristi uppståndelse, och
allt det ljus, som det saliga hoppet
kastar över det närvarande och det
tillkommande, försvinner, och nela vår
vandring här nere blir, liksom
kvinnornas i texten, en vandring i nattens
mörker, utan ljus och glädje, en
vånd-ring mot graven utan hopp.
Och om vi också kunna söka till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
