Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
T. RONS SEGRAR.
På sondag samiades vi ki. 11 f- m. samt
kl. £ och 7 e. m. De evangelister, som
voro närvarande, voro N. Rehnman, N.
P. Isaksson, D. Vallin, F. Ek, E.
Engström, J. Öberg, Terése Isaksson, Judit
Pettersson, Anna Hjerne, Ruth Malmkvist,
Anna Jakobsson och Ebba Bergmark. Guds
Ande verkade mäktigt. Vi erforo från
första bcrjan, att Gud ville tränga ned på
djupet, något som mycket väl behövdes
för oss alla.
Förmiddagsmötet på söndagen var ett
rannsakande möte. GuJ ville visa oss,
huru vi äro i oss själva. Psalmisten säger
att vi äro stoft, och Jesus tänker därpå,
men vi äro ock den helige AncJes
tem-pei. Huru böra vi då ej vara. helgade,
om denna så vita och rena duva skail
kunna bo hos oss, si att han ej lyfter,
sina vingar och fiyr bort! Andens
boning måste vara ren.
Br. Rehnman påminde oss genom 2 Krön.
29 kap. om huru templet, som en gång
varit helgat och renat — där man offrat
där lovsång hade hörts, där Gud själv
hade bott — nu hade orenats, huru
dörrarna stängts, lamporna släckts, något offer
ej mer frambars at Israels Gud och ingen
rökeise mera tändes. 2 Krön. 29: 7 f.
Gud hade likväl ej förkastat dem. De
fingo se sin synd och ingingo nytt förbund
med Herren. Ja. templet blev renat; och
på samma gång offren begynte,, började
också lovsången att ljuda, och
församlingen föll ned på sina knän. O, huru
välsignat! Huru är det med oss kristna?
Ä-ro hjärtats dörrar öppna? Gives något
offer? Ljuder lovsången? — Give Gud. att
det så vore! Vi behöva verkligen helgas
och renas. Eiden bör få bränna bort allt
orent ifrån oss. Har Guds Ande fått sin
boning i våra bröst? 1 Kor. 6: 19. Må
Gua hjäipa oss att tränga fram än nil
längre! S.å. är vår Faders vilja.
Ja, vi tro, att detta möte skall uppvisa
härliga frukter på evighetens morgon.
Tidningens utrymme skulle tagas i för
stort anspråk, om man skulle nämna något
om de olika vittnesbörden. ’ Vi tro, att det
var vittnenas längtan att med alla frälsta
få komma djupare in i Gud. samt föra
själar till korset. Skörden är stor.
Bed-jen utan återvändo!
De käraste .fridshälsningar till alla
Jesu vänner med 1 Tess. 5: 16—24.
Enligt uppdrag
E. E—m. J. Ö—g.
En angenäm
och väisignelserik brevafton var den 6
sisti. mars anordnad av Möcklamo kristl.
ungd.-förening. Ett 70-ta! brev från skil-
da delar av vårt land hade anlänt.
Försäljningen, som leddes av predikant V.
Snö-feldt, gick synnerligen livligt och
inbringade, tillsammans med kaffe och ostkaka,
den nätta summan av 471 kr.
Behållningen kommer att användas för missionen.
God predikan hölls av Snöfeldt både före
och efter försäljningen. Därjämte
medverkade platsens musikförening. Mycket folk
var samlat, och en stilla ande var rådande.
Till alla brevskrivarna frambäres härmed
föreningens varma tack.
L—a I—n.,
vice sekr.
Mm från MMm lappmark
Befall dina verk åt Mérren, sà hava
dina planer framgång. Ord. 16: 3.
De troende ’ vännerna i Blått niksele
hade i nyårshelgen anordnat ett större
möte, till vilket de hade inbjudit Västerbottens
evangelister. De som hade infunnit sig
voro: Gustav Nyström, Rudolf Danielsson,
Alexis Karlsson, Hilda Nyström, Elin
Func-ke; Ester Hübinetle saint undertecknad.
Troende vänner från när och fjärran hade
anlänt till mötet. 1
Nyårsafton fingo vi med varandra samlas
till det första mötet, varefter vi fingo
inför Herrens ansikte inviga det nya året
med bön och sång. Endast den, som
varit med på ett sådant stormöte, kan förstå
vilken förmån det är att på detta sätt få
samlas och med varandra uppbyggas på
vår allra heligaste tro. En rannsakande
ande blev redan från början utgjuten över
mötet, och luttringselden blev hetare och
hetare dag för dag. Synder bekändes, brott
försonades, och mången fick erfara, vad
Jakob fick erfara, då han omfamnades och
under tårar kysstes av sin broder Esau
Salighetsvågen steg, allteftersom
fördämningarna kommo undan. Halleluja!
Mötesdagarna följde tätt på varandra.
Trettondedagen var den sista dagen i
högtiden, då vi fingo räcka varandra handen
till avsked. Men de intryck, som var och
en fick etsat in i sitt minne under dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
