Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
T. RONS SEGRAR.
Vi fortsatte ännu två mil högre upp bland
fjällen. Där fingo vi besöka dem som bo
allra längst upp i den dalgång, i vilken
Vin-delälven slingrar sig fram. Vännerna där
voro mycket glada och tacksamma för vårt
besök. Och skönt var att där frambära
budskapet om Honom, som utgav sitt liv
i döden för världens frälsning. Vi fingo
även tillfälle att där beskåda Guds
undersköna natur. De höga siiverskimrande
fjälltopparna, belysta av solens strålar, gåvo
ett imponerande intryck. Vem kan inte
lära genom allt detta, att det är Herrens
hand. som har gjort det? Tänk, vilken
nåd att få gå ut och vittna om Honom-,
som ensamt förmår skingra mörkret och
lindra nöden i människornas hjärtan’! Ack,
huru skönt känns det icke att få dela
andras sorg och nöd! Ty även högt bland
fjällen har synden trängt fram och
förorsakat smärtsamma sår och djupa
lidanden i människohjärtana.
Något som särskilt grep våra hjärtan var,
då ett par gamla makar, som hade hårt
prövats av tidens nöd, skildrade för oss sin
dotters livsöden. Under det tårarna
banade sig väg utför de avtärda kinderna,
berättade de, att när hennes farkost
sattes ut på tidens farouppfyllda hav, var
det lugnt och stilla. Men båten hade icke
hunnit långt ut från land, förrän stormen
bröt lös, och allt sedan dess har stormen
rasat oupphörligt. Under strida tårar
ropade de gamla till Gud . i denna sin nöd för
jina barn. Och Han. som fordom tystade
vågornas brus och stillade stormens
raseri, han är densamme än. Lovad vare
Gud! Må vi därför giva ut våra liv helt
för att göra honom känd bland
människorna! De äro få här uppe bland fjällen,
som verkligen lärt känna den ende
sanne Guden och den han har sänt, Jesus
Kristus.
Vi äro nu på återresa och ha åter fått
besöka de olika byarna. Det är glädjande
att höra de nyfrälsta deltaga i mötena med
bön och vittnesbörd. Herren har utfört
ett underbart verk utmed Vindelns stränder
under denna vinter. Nästan på alla
platser ha själar blivit frälsta, trots det mot-
stånd, som rest sig här och var. Men
när Herren verkar, vem kan då förhindra
det? På alla platser spörjes ibland Guds
barn en djup längtan efter Andens
fullhet.
Vi ha under denna resa fått mottaga
mycken nåd och kraft från Herrens hand.
Därför äro våra hjärtan fyllda med lov
och tack till Honom, som har sagt: Låten
mig hava omsorg om eder. Men rika
tillfällen ha även givits, då vi fått pröva,
om vi verkligen sjunga sanning, då vi med
sångaren instämma: :>Jag har lämnat allt
för Jesus».
Vi ha hitintills tillryggalagt omkring 510
km. på skidor vilket är nog så
betungande för en sydlänning. Men allt
förmå vi genom Honom, som giver oss kraft.
Okunnigheten bland nordens folk om
vä-’ gen till frälsning och frigörelse från synd
är stor. Därför är så mycken synd och
nöd rådande. De evangelister, som finnas
i Lappland, äro alltför få för att kunna
sprida ljuset av Kristi härlighets
evangelium ut över dessa stora socknar. (Sorsele
utgör 78 kvmii.) Var äro de, som vilja
träda fram för att stå till Guds förfogande
i lapplaiid? Men Gud behöver sådana män
och kvinnor här som verkligen ha offrat
) Ö
sig för denna provins. Behovet är stort.
Hungern efter att höra Herrens ord är
även stort. Man kan säga, att hela
landet ligger öppet. Nya områden kunna
intagas, om bara några funnes, som vore
villiga att gå in i arbetet. Vem vill gå?
Många fridshäisningar till vänner och
kamrater.
Leonard Johansson.
De yngres avdelning.
Solstrålen
1 dag ville jag föra eder, mina små
vänner, in i lidandets värld. Vi stiga då upp
för trapporna till ett av våra större
sjukhus. Utvändigt ter det sig dystert och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
