Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 117
Fiskare.
Av C. O. HOLMBERG.
Och Jesus sade till dem:
Följen mig, och j«g skall göra eder
till människofiskare.» Mark. 1:17.
lag har så ofta hört det uttrycket:
/>De som av Jesus kallades till apostlar
voro endast några simpla, fattiga
fiskare.» Jag vill icke ,§äga att det ligger
annat än sanning ii ett sådant uttryck,
men för någon tid sedan fick jag
tillfälle att blicka in i fiskares liv och
förhållanden, och det gav mig anledning
tänka, att fiskare lia egenskaper, som
just inga andra människor ha —
e-genskaper, som, när d,e tillämpas på
det andliga området, äro alldeles
nödvändiga för en människofiskare.
Jag reste för några år sedan med
tåget till en sjöstad för att därifrån fara
ut till ett fiskläge, där jag ämnade
vistas någon tid. Det fanns icke någon
annan sjötrafik ditut än att följa med
fiskarena i någon av deras små båtar.
Jag gick då ned till fiskarhamnen för
att söka träffa någon, som var ifrån
den ort, dit jag ämnade mig. När jag
kom dit ned, där de stodo vid sina
fisk-lådor för att sälja sin fisk, såg- jag för
mina ögon män, som jag sedan inte
knnnat kalla »endast» fiskare.
De stodo där solbrända, med en
lugn, allvarlig blick, som vittnade om
att de alltid vågade sitt liv för sitt
yrke. Jag gick fram och frågade en av
dem, om han kände någon ifrån det
fiskläge, dit jag ämnade mig, samt om
han ville visa mig någon av dem. Han
svarade: »Jag har inte sett någon
därifrån idag, och jag vill råda er att
inte följa med ut på sjön i dag, ty det
stormar alltför mycket.» Jag lydde
hans råd samt frågade: »När kommer
någon därifrån nästa gång?» Han
svarade: »De komma väl om onsdag.»
»Bruka de alltid fara hit på
onsdagarna?» frågade jag. Han svarade så
bestämt: »Om de få fisk, då fara de.» Det
var inte alis fråga om väder och vind
eller andra omständigheter, utan
endast om de »fångade fisk»; då skulle
den bärgas.
Följande onsdag blev det sådan
väderlek, som passade för mig att följa
med ut på sjön, fast jag inte var
fiskare.
Då jag kom ut-till fiskläget, fann
jagen befolkning, som alla voro
»fiskare», både män, kvinnor och barn. Om
jag skulle ha frågat kvinnorna:
»Passar det för er, som äro kvinnor, att
vara fiskare?» då vet jag inte, vad
svar-jag hade fått. De voro ju födda till
fiskare allesammans!
Sent och bittida, natt och dag,
höllo de på med sitt yrke, så att det väckte
min förundran, huru de kunde reda
sig med att sova så litet. De foro om
aftonen, flera mil ut på sjön, för att
lägga ut sina garn. Det var ingen
tanke på huruvida sjön var lugn och
stilla, eller om det blåste eller regnade.
Ut till havs bar det, så långt, att det
fanns möjligheter att lägga ut garnen.
Detta brukade medhinnas till
omkring klockan tio eller elva. Sedan
ankrade de fast sin båt i närheten och
lade sig därpå att sova .i båten, tills
klockan var omkring ett på natten, då
de äter togo upp sina garn och foro
hem. Hemresan kunde ta en tid av
omkring två timmar i den tidiga
morgonstunden. De kunde komma i land
alldeles våta och stelfrusna. Ibland
kunde de ha rätt mycken fisk, andra
gånger mindre samt stundom inte en
enda fisk, alltefter omständigheterna
på havet. De yttrade dock aldrig ett
ord om att sluta med sitt yrke, ty de
voro »e n d a s t fiskare».
När de kommit i land, var deras
arbete först att ta reda på fisken, sedan
på fångstgarnen; därefter foro några
av dem till fastlandet för att sälja sin
fisk, under det att andra lagade
gar-nein och gjorde dem i ordning till ny
fångst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
