- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
127

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 127

himmelska staden, om’vilken han ville de
skulle läsa för honom. Han tillsade dem
att ej vara ledsna, ty han gick icke bort
utan hem.

Hans sista arbetsfält var Essgärdet och
Sjelvum, där han uppehöll sig under jul
och nyår, fast även då mycket klen.

Tisdagen den 9 mars fingo vi följa hans
■jordiska tälthus till sitt sista vilorum å
Fägre kyrkogård. Evangelist Rickard och
missionärskandidat Kaminsky voro med som
representanter för Västergötlands
evange-iistkår, å vars vägnar de nedlade en krans
som en sista hälsning från kamraterna. ’Sång,
tal och uppläsandet av tvenne poem
förekom vid graven.

Tomrummet kännes stort efter honom.
Han hade vunnit många vänner på de sex
åren han rest som evangelist. Han var
en god evangelist, en trogen arbetare i
sin älskade Mästares vingård. Genom sitt
vänliga, kärleksfulla sätt vann han vänner
vart han kom, och genom sin helgade, rena
vandel vann han .folkets fulla förtroende.
Han sådde ordet ofta under tårar, och
ä-ven i ensamhet grät han mången gång
inför Guds ansikte. Jag, som stod honom
mycket nära i livet — vi voro som David
och Jonatan — fick ofta blicka in i hans
inre så känsliga värld. För mig var han
en trogen vän, som man kände att det
fanns förståelse hos, och som också gav
mig mycken andlig hjälp och ledning, jag
känner mig tacksam till Gud för allt, vad
han gav mig genom min käre vän.

Han älskade att vara evangelist. Han
offrade sig också helt på Herrens altare. Det
var hans högsta önskan och hans käraste
lott på jorden att få göra något för
Jesus och att få föra förlorade syndare till
Jesu fötter. Han älskade mest att tala
och sjunga om Jesus och korset. Hans
vittnesbörd var enkelt och varmt, likaså hans
sång och musik, som jag tror ännu ljuder
i människornas öron. Länge skall minnet
bevaras av honom, då han stod och sjöng
och spelade på sin fiol, vilken var hans
trogne följeslagare.

Nu vilar han från sitt livs gärning, vilken
man kan säga var gjord i Gud. Rika fruk-

ter skola nog på uppståndelsens morgon
visa, att han genom Guds nåd fått vara
till mycken välsignelse.

Må Herren få göra oss så trogna och
redo att möta Jesus varje dag, evad det
blir genom döden eller tiil hans möte i skyn!

Fridshälsningar till alla Jesu vänner.

Holger Johansson.

En hälsning från evangelist Sven
Johansson.

Då vår käre broder kallades från os?,
och sitt jordiska hem, var en av hans i det
sista uttalade önskningar den, att v:
genom Trons Segrar skuile framföra hans
hälsning och tacksamhet till särskilt de
vänner, som under den närmast gångna
tiden glatt honom med brev, viik’1 ej blivit
besvarade, ävensom för presenter
mottagna på hans födelsedag. Vi veta dock, att
samma hälsning sträcker sig till a 11 a, .a
1-1 a dem, med vilka han under sin
verksamhet som evang. sammanfördes, de
gamla, de unga och barnen, med tacksamhet
för ali kärlek, vänlighet och förståelse. Han
hade så många goda minnen och skulle
med glädje gått tillbaka till de olika
platserna; men Herren har funnit hans arbete
färdigt och bjudit honom vila.

Sedan medio av dec. har han varit
mycket kraftlös. och svag, utan att vara
plågad. Reste dock julafton till Husaby och
var på den trakten till den 16 jan. Det
var hans sista resa. I dec längsta
hoppades vi, att Gud skulle ge honom hälsan
åter, men det var ej Hans vilja. Krafterna
avtogo mer och mer, till dess han söndagen
den 29 febr. gick, som han själv sade. »icke
bort, utan hem, av nåd, som räcker för
mig, för eder och för alla». Han önskade
få hera om den nya staden, och vi läste
Upp. 20 och 21 kap. Ja, för visso är
han hemma i vår Faders boningar, och vi
tacka Gud, som förvandlade skilsmässans
svåra ögonblick till en ljus högtidsstund
och mer än någonsin förut lät oss känna,
att dödens udd är bruten för dem som leva
och dö i tron på Jesus.

»Ni vill ju komma efter», sade han till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free