Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
TRONS S E ü R A R.
har man satt upp missionshus här och
där, och det är gott; men så ha
partierna stängt ute varandra, och den som,
driven utav Kristi kärlek, vill verka
för själars frälsning på en sadan trakt,
han anses soin en inkräktare på deras
område, och det göres allt för att
misskänna honom. Är det icke en
laglöshet, som är värd att vakna upp över?
När ondskans makter förenas på allt
sätt för den stundande drabbningen,
hur står det då till på det andliga
området? Må vi alla, som äro ärliga,
gemensamt bekänna våra synder och söka
nåd till bättring, medan ännu tid är!
Den ogudaktiga hopen har för länge
sedan skådat igenom detta andliga
»spektakel», och om människor skola
kunna räddas, då måste vi fyllas av
Kristi kärlek.
Många, många inom alla grupper
lida över allt detta, men i
allmänhet,ä-ro de i minoriteten och måste därför
lida. Glädjens dock, syskon!
Skrankorna falla snart, och barnen få krypa
tillsammans, något som vi så länge
önskat.
Då mina barn voro små, hade även
min närmaste granne små barn. Våra
barn brukade ofta vara tillsammans
och leka, men ofta brukade de även
kivas. När det en dag tycktes bli
alltför hårda strider, tänkte jag: »Det är
bäst, att jag tar och sätter ett stängsel
emellan dem, så att var och en får vara,
där han är hemma. Jag gjorde även
så, men mitt samvete sade mig, att det
inte var rätt, ty på samma gång jag
sökte sätta stängsel dem emellan,
gjorde jag även början till hatets stängsel
i barnens hjärtan.
Stängslet kom snart bort, och
barnen voro inte ledsna åt det. De lekte
och kivades som fordom, men de buro
aldrig hat till varandra.
Låtom oss på det andliga området
riva bort alla stängsel!
Jag vill nu söka vända bort blicken
ifrån den bedrövliga syn, över vilken
hela himmelen gråter, under det ond-
skans andemakter fröjdas och le. J8g
vill i stället se litet mera på den kära
fiskarfamiljen.
Det var även små barn där. »Ja, de
de kunde väl intet uträtta!» tänker
mången. Ja, de tänka nog även så
själva, men de kunna göra mycket, de.
När fiskarena drogo ut på vågen till
sitt styva arbete, då kunde barnen stå
på stranden och vifta sitt farväl och
»lycka till». Likaså, när de kommo åter,
då kunde barnen hälsa dem
välkomna med sina viftningar, och det är inte
litet det. Dessutom kunde barnen
bedja för dem, när de voro ute, och
vem beder mera trosvarmt än
barnen? När fiskarena voro hemma, då
kunde barnen glädja dem med sin
närvaro, så som endast barn kunna, tv —
de äro så små...
Du, som vet dig så liten på det
andliga området, att du ii o; du intet
kan göra, tag barnens exempel och
gör vad du kan. Önska fiskarena lycka
till, när de gå ut i storm och
oväder för att söka rädda vad som kan
räddas.
Det kännes säkert skönt för dem.
Bed för d.em, då de äro ute. Det är
ingen som passar så bra fön den
sysslan som du. Vem passar bättre till
tiggare än den som intet har? »Fadern
söker ock sådana tillbedjare».
Dessutom, gläd dem med dm närvaro inom
familjen, dä de äro hemma lör att vila
ut litet. Ingen gläder
familjemedlemmarna »mer än barnasjälar, därför at•
de äro så små....
Jag frågade en dag en av fiskarena:
»Bruka ni inte på mörka höstkvällar
vara ute i vikar och utefter stränder
i för att fiska vid eldsljus?» Jag vet
näm-i ligen, att det går bra i småsjöar på det
: sättet, ty fisken blir då alldeles bländad
av skenet. »Det vågar ingen f’.skare
göra», sade han, »ty det är strängt
straff för den som i mörkret går
utefter stränderna -med något lyse. Det
kunde vara någon sjöfarande, som
därigenom bleve vilseledd». — Du, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
