Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
T. RONS SEGRAR.
förtjäna inget bättre; och res sedan hem
till edert land igen. Edra liv äro mera
värda än att nedläggas för dessa svarta.» —
»Qud har kallat oss hit, vi kunna icke
bestämma över våra liv. Vi ämna stå här,
så länge Gud vill hava oss här», snyftar
jag fram. Han ser på mig, och jag
läser i hans blick hans hjärtas stridiga
känslor.
Det var Nomaplazi, som under ölets
inflytande snodde ihop gamla trasor,
kastade dem om en annan kvinnas hals och
så släpade henne efter sig, tills livet
flydde. Det var Nomaplazi, som dömdes till
döden men benådades, och det är hon’,
som ni’ i maj månad tjänat ut sitt straff.
Nu äro tillfällena dyrköpta. Inom
några irånader är hon utom hörhåll för mig.
Nu gäller det att gå löst mot henne, att
i Jesu namn och kraft söka övervinna
demonen i hennes hjärta; ty besatt är hon. —
Huru många gånger har jag icke suttit
vid hennes sida och försökt lära henne
läsa! Jag önskade så gärna sända en bibel
med henne hem.
»Mina ögon medgiva icke att se», har
alltid blivit svaret. »Det är ditt hjärta, som
ickc medgiver», anmärker jag. »Jag vet
ingenting, jag», säger hon och borrar
huvudet ned i knäet. I ett obevakat
ögonblick, när hon tror, att jag icke märker
det, sjunger hon dock med: »Jesus Kristus,
fridens konung, gå mig icke förbi». Och
så kramar hon bort tåren i ögat med ett
spotskt det mest fräcka ögonkast över till
mig.
Stör henne icke! Lämna henne!
Förfuska icke Guds Andes verk genom ett
o-vist ingripande!
♦ »Du går hem snart, Nomaplazi?»
»Jag har hört så.»
»Vad säger du om det?»
»Jag fröjdas mycket.»
»Går du lit som en ny människa?»
»Hur kan jag veta det?»
»Men du måste veta, du själv har att
välja livets väg.»
»Jag gör, som du sagt, jag bekänner
nu, att jag dödat en kvinna. Du har ju
sagt, att vägen börjar med att bekänna.»
»Men du ,är icke frälsad därmed; du
måste bedja Gud om förlåtelse. Fruktar
du icke, slår icke ditt samvete dig nu?»
»Jo, du talar sant.»
»Ditt livs gärningar, Nomaplazi, komma
tillbaka. Du skall en gång se dem som
den tavla, jag visat eder i dag.»
»Jag ser den tavlan för mina ögon nu»,
säger hon med en skum blick.
»När du kommer hem till ditt folk, har
du mod att bekänna att du vill följa
Jesus?»
»Det kan jag ju icke veta i dag.»
»Du har hört, att Jesus kan råda över
allt utom vår egen vilja. Vill du lämna
din vilja åt Jesus, vill du övergiva ölet
och ditt folks syndavanor, Nomaplazi?»
Nu är hon tyst, nu tendast ser hon på
mig. »Nkosikazi», kommer det med
dämpad röst.
»Guds Ande arbetar nu», säger jag, »då
är det tid för mig att vara tvst. Vad
jag icke kan, förmår Guds Ande, den
fullkomlige läraren. Låt oss bedja.»
Så lämnade jag henne i dag, den förut
så hårda Nomaplazi. Där vi äro
maktlösa, börjar Guds arbete.
Du förebedjande missfonsvän, håll nu i
""Bonesträngen! Se här ditt arbete, du, som
längtar efter att få vara med i
räddningsarbetet! Kom ihåg henne, Nomaplazi! Det
är hon, för vilken Jesus dött.
Eder i Herrens kallelse
Augusta Emanuelson.
P. M. Burg den 7 mars 1920.
En kinesisk reformator.
I ett meddelande till Svenska
Morgonbladet berättar missionsföreståndare J. Nyrén
om en märklig kristen general i Kina, som
lägger ett ovanligt nit i dagen for att
omvända sitt folk till kristendomen. Nyrén
skriver:
En man, som för närvarande är vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
