Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
lighet till räddning hade blivit avslagen.
»Herre Jesus», bad hon, »varför kallade
du mig icke förr? Här är jag, en gammal
kvinna, och jag har knappt några få år
kvar att tjäna dig på. Varför kallade du
mig icke, medan jag var ung, så att jag
kunde hava givit dig många, år av troget
arbete. Här är så mycket att göra — det
är så få arbetare — varför kommo icke
missionärerna förr?»
Och missionären lyfte sina ögon uppåt
och sade med en beklämd suck: »Ja,
varför kommo vi icke förr?»
(Fosterl.-St. Mt.)
Uppskrivet och
understruket.
En handlande hade mycken framgång i
sin affär och var därför ganska
välbärgad. Han hade haft en gudfruktig
moder, som undervisat honom i Guds ords
sanningar. Men när han växte upp och
flyttade hemifrån, kom han i sällskap med
unga män, vilka sade, att de icke trodde
på bibeln. De voro vad man kallar
fritänkare. Han antog deras ålikter och blev
så småningom även han en
gudsförneka-re. Sedan .han blivit sin egen och gift
sig, upphörde han helt och hållet att
besöka Herrens hus och läste aldrig i sin
bibel.
Men han hade en liten gosse, omkring
sju år gammal, som hette Teodor. Det var
enda barnet och faderns älskling.
En afton — så berättar han själv —
då jag kom hein, låg Teodor till hälften
avklädd i sin säng. Min hustru och jag
sutto framför brasan i ett angränsande rum.
Hon hade nyss berättat mig, att Teodor
varit olydig under dagens lopp, och att
lion måst straffa honom därför.
Alit var tyst och stilla,, då den lille där
inne plöts igt brast ut i högljudd gråt. Jag
gick’in och frågade vad som fattades
honom.
SEGRAR. , 141
»Jag vill inte ha det där, pappa! Jag
vill inte ha det där!»
»Viiket, mitt barn? Vad rfienar du?»
»Jo, pappa, jag vill inte, att änglarna
skola skriva upp det i Guds bok, allt det
stygga jag gjort i dag. Jag vill inte ha det
där. Ack, om du kunde stryka ut det,
pappa!» Och i stor förtvivlan började han
åter bittert gråta.
Vad skulle jag göra? Att vända mig
bort från det kära barnet mitt under hans
stora sorg, det kunde jag ej. Det fanns
icke något i aila mina otrosläror, som jag
härvidlag kunde använda för att trösta den
käre gossen. Mot min vilja måste jag
därför gripa till. vad min dyra moder lärt
mig ur bibeln.
»Gråt icke så, min älskling», sade jag,
»du kan få det utstruket, om du vill.»
»På vad sätt, pappa, på vad sätt?»
frågade han ■ ivrigt.
»Jo, mitt barn, fall ned på dina knän
och bed Gud för Kristi skull stryka ut det,
och han skall göra det.»
Detta behövde jag icke upprepa två
gånger. I ett nu var han ur bädden och
låg på sina knän. Så låg han en stund
tyst och såg på mig. Slutligen utbrast
han: »Pappa, jag vet icke, vad jag skall
säga; vill inte pappa komina och hjälpa
mig?»
Vad skulle jag göra? Under flera års
tid hade jag icke bett en enda bön till
Gud. Men gossens oro och iver var så
påträngande, att, stora karlen som jag var,
föll jag ned på knä bredvid mitt
bedröva-de barn ’samt bad Gud utplåna hans synd.
Så stodo vi upp, och han gick åter och
lade sig. Om några ögonblick sade han:
»Pappa är du säker på att det är utstruket?»
Trots min otro och ogudaktighet
nödgades jag säga: »Ja visst, min gosse,
bibeln säger så. Om du verkligt ångrar,
att du varit stygg, och om du av hjärtat
beder Gud att utstryka det, så kan du
vara viss om att han gör det.»
Ett glädjeskimmer upplyste den lilles
anlete, under .det han nu lugnt frågade:
»Men, pappa, vad ströko änglarna ut det
med?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
