Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
T. RONS SEGRAR.
bra betalt. Men jag trivdes bra i min
tjänst, och intet kunde förmå mig att
byta ut den, förrän Gud nu själv har
tagit mig därifrån och satt mig i min
lilla ålderdomsstuga, där jag har god
tid ätt tänka över det förflutna. Och
så har den tanken mogna’t hos mig
att skriva ned något, som möjligen
kunde bli någon själ till tröst, ett
vittnesbörd om huru Herren står vid sitt ord:
»Försöken mig härmed, om jag icke
upplåter för eder himmelens fönster
och utgjuter över eder himmelens
välsignelse mer än nog.»
Som sagt, min tionde var skäligen
liten, men detta var ingen anledning till
att den icke skulle givas. Att Gud
skulle för mig öppna himmelens
fönster och utgjuta sin välsignelse över
mig, det hade jag egentligen ingen!
tanke på. Och att från min sida
påminna Gud om något dylikt kunde ej
komma i fråga. Vem var jag, arma
jordemask, att jag skulle förehålla Gud
något! Jag gav ju honom blott, vad
honom tillhörde!
Men min tionde skulle icke vara
för att bestrida de redan förut
bestående kollekterna m .m., utan deri|
skulle vara en extra gåva åt Herren.
Men att den trofaste Guden har stått
vid sitt ord ända till den stund, då
jag skriver detta, och icke svikit ett
jota därav, det är vad jag kan intyga.
Under en följd av år förekommo svåra
familjeförhållanden, varvid stora
anspråk ställdes på mig, så att utgifterna
mer än dubbelt överstego
inkomsterna. Och dock behövde jag aldrig
sätta mig i skuld, och aldrig blev det
helt och hållet ebb i min lilla kassa.
Alltid fanns det inne, när terminen
skulle betalas. Att i detalj berätta hur
det gick till, det kan jag inte. Mem
det var just en sådan där förborgad
välsignelse och ett utgjutande av
himmelens välsignelse mer än nog.
Under dessa svåra år frågade mig en
gång en väninna, som också var med
vid, den nämnda konferensen, om jag
fortfarande gav tionde, då jag hade så
stora utgifter. — Ja, varför skulle jag
precis nu sluta med det? Ju mer Gud
gav mig, desto större tionde blev det,
och detta var mig en så stor glädje,
att jag bara därför icke skulle velat
sluta.
Blott ett par små drag ur mina
erfarenheter må omnämnas.
En dag hade jag att skaffa
vinterkappa och vinterskor åt en anförvant.
Inte visste jag, var jag skulle få dem
i-från; jag talade inte om saken för
någon människa utan överlämnade det
åt Gud. Båda sakerna kommo med
posten utan att givarinnan visste, att jag
just nu var i särskilt behov därav. En
annan gång skulle jag ha en kjol för
en annan anförvant, leke heller då
sade jag något för någon; och se,
posten tillförde mig det önskade, och
alldeles förträffligt passade det. Jag
behövde aldrig tigga, och ju mer jag
trodde Gud om, ju mer gav han mig,
så att jag icke blott hade för mina
behövande släktingar, utan också till
att hjälpa andra med. Och något som
jag ytterligare vill bemärka var, att
det gick för mig nästan som för
Israels barn i öknen: »mina skor
blevo icke utslitna», och mina kläder
höllo osedvanligt länge, så att även min
matmor förvånades’; och ofta sade hon:
»Om jag inte visste, hur genomäriig
du är, så skulle jag knappt kunna tro,
att allt stod rätt till». Men det var
de öppna himlafönstren!
Det förstås av sig själv, att jag med
den lilla lönen och de stora
utgifterna icke kunde tänka på mina
gamla-dagar. leke desto mindre kommo de,
och med dem kroppens bräcklighet.
Och nu? Är jag på gatan, därför att
jag icke kunde sörja för denna tid? O
nej! Jag <har en bekymmerfri liten
ålderdomsstuga med allt vad jag
behöver, och nu först äro fönsterna
riktigt öppna, så att jag endast kan..lova|
och tacka för Guds trofasthet och
barmhärtighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
