Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
tit, varunder man icke hade hört annat
än pennans raspande på papperet. Den
stackars Harrys ledsnad hade nått sin
höjdpunkt, och för att göra sig bemärkt
gäspade lian så högt, att skriverskan
ovillkorligen lät pennan vila ett ögonblick.
»Men snälla, rara mamma», frågade barnet,
har du inte snart skrivit slut? Det var ett
rysligt långt brev!»
»Nej, Harry, ännu är jag inte riktigt
färdig. Vet du, jag håller på med att skriva
till din snälla mormor. Skall jag inte hälsa
henne och tant Jane från dig? Du skickar
nog en kyss?»
»Om du gärna vill, mamma, så gör det.
Jag bryr mig egentligen inte om vilket, för
då varar det ju bara så mycket längre, och
jag ville så gärna prata med dej, mamma.»
Då han ännu en gång måste höra orden:
»Vänta ett litet grand, mitt barn, tills jag
får $letta brevet färdigt», då var det slut
på Harrys tålamod. Han ville visst inte
vara stygg, tv han var alltid eljest en
lydig gosse; men det stackars barnet kunde
icke tiga längre, rådlös såg han sig omkring
i rummet, tills han lyckligtvis upptäckte
två figurer, som ramlat ikull framför arken.
»Hur står det till med er, fru Sem? Och
hur har det gått med er, fru Jafet?» frågade
Harry, artigt, i dtet han reste upp dem och
ställde dem på deras plats. »Låt inte denna
lilla olycka göra er ledsna, mina damer.
Gråt ni bara inte, ni har ju inte alis skadat
er; men ni har väl blitt mycket förskräckta?
Jag ska säj’ er, att ni kan gärna vara
glada, att ni inte har nån mormor, som man
måste skriva långa brev till.»
Harrys mamma måste le och hotade
honom skämtsamt med fingret. Men han
ropade :
»Titta här, mamma!» Och därmed rusade
han på henne och stötte så hårt till
skrivbordet, att allt skakades.
»Förlåt, mamma, det rådde jag inte för;
jag ville åtminstone inte gjort det så illa»,
tillstod Harry på sitt öppna vis; »men att
störa dig en smula, det måste jag
verkligen, för jag kan inte hålla ut längre, så
tråkigt är det. Du har ju hela eftermiddagen
, 191
inte sagt annat än: ’Tst, Harry!’ och jag
har så länge velat fråga dig efter något.»
»Stackars mitt barn, du har verkligen inte
haft det för trevligt. Men kom nu, min
älskling, ,s.å skall jag göra en, liten paus i
skrivningen, och du kan berätta mig allt.»
>.0, tack, tack, snälla mamma! Vet du, jag
skulle fråga dig, det vill säga, tala om för
dig - kar du tänka dig, Otto Howard har
fått en liten syster!»
»Det ha"r jag redan hört, Harry.»
»Jaa, och Otto har berättat mig, att hans
syster är en sådan söt liten varelse.»
»Det stämmer nog, min gosse.»
»Och tänk bara, Otto sade, att hennes små
händer inte är större än så — och. han
håller så mycket av sin syster, att han i
hemlighet springer hem för att kyssa henne, lian
tycker mer iomi henne än om sin höna med
alla hennes kycklingar och till och med mer
än om sin ekorre! Var det inte trevligt?
Men tyvärr är hans mamma nu sjuk, men där
är en sköterska, som passar den lilla
flickan, och hon är så vänlig mot Otto, så hon
låter honom ta lillasyster på knä. Kan
du föreställa dig, mamma, ett riktigt,
levande barn!»
(Forts.)
üvliden
frikyrkove-teran.
Pastor Karl Palmberg hßrrrförlovad.
En av förgrundsgestalterna i den
andliga verksamheten i vårt land,
pastor Kar! Palmberg, har den 19 maj efter
en kort tids sjukdom lämnat
verksamhetsfältet och gått till vila. Såsom
andlig talare och skriftställare har han
utfört ett bestående livsverk, och det är
väl få troende i vårt land, söm ej lärt
känna K. P., om ej genom annat, så
genom hans lärorika »Pilgrims tillfälliga
betraktelser.»
Ehuru ärtda till sin död
tjänstgörande inom sv. statskyrkan, har han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
