Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 251
det: »De kände igen dem, att de hade
varit med Jesus». Dessa män hade
blivit Jesu lärjungar genom att hörsamma
kallelsen därtill. Under tiden i Jesu
sällskap mottogo de ständig undervisning av
honom. Till sist beklädde han dem med
kraft från höjden, varigenom de sattes i
stånd att vara vittnen om Jesu död och
uppståndelse. Åven vi få så följa Jesus
och undfå vår personliga pingst.
Härigenom skola människorna känna igen oss,
att vi äro Herrens. De sanna bevisen
härför skola då ej utebliva.
Sedan talade Aug. Karlsson, med Ebr.
2: 1 o. följ. som text, över ämnet »En
stor frälsning». Guds frälsning är stor,
emedan:
I. Den omfattar hela världen. Ingen är
här utesluten. Alla folk, släkten och
tungomål äro här inberäknade. Hedningar
såväl som’ (rtamnkristna få komma till Gud
genom honom.
II. Den är grundlig. Guds folk äro
be-gynnelstvis frälsta. Frälsningen pågår. Den
behöver gå allt djupare hos oss. Då Gud
skall hos oss genomföra detta, så visar
han oss först vad vi äro. Då blir det
hjärtenöd, och man blir så liten, så liten.
Men då för Gud sin frälsning til! seger.
III. Vidare är frälsningen stor med
avseende på målet. Vi skola här nere vara
Jesu avbilder och med tjänare. Slutligen
skola vi bliva honom fullt lika och. Vara där
han är.
Denna frälsning kan försummas. Därpå
finnas många bevis både i bibeln och. från
närvarande tid.
Om Jesus får fördjupa sin frälsning i
våra hjärtan, så övervinna vi och komma
hem.
På e. m. hölls mötet i den sköna
backsluttningen vid sjöstranden, då en stor
skara åhörare samlades. Fastän ute i det fria,
hade vi ett gott och. stilla möte. Br. Th.
Svenssson började detsamma och läste 2
Krön. 24: 20—22.
I. Sakarja hade en troende fader.
Konungen, som regerade då, var gudfruktig,
så länge prästen levde. Det är många
som ha sin gudsfruktan i andra. Detta
håller icke i längden. En del äro kristna,
så länge väckelsepredikanten är kvar. Det
■är ledsamt, att så många taga sin
kristendom så ytligt. Vi måste taga den från Gud
själv. Då sjunga vi: »Jag vill vandra med
dig, o min Jesus, om ock ensam med
dig jag skall gå». Sedan prästen dog, lät
konungen döda hans son.
II. Sakarja blev beklädd med Guds kraft.
Detta iakttogs och omtalades av andra. Han
kanske icke talade därom själv, men det
kändes, att så var. Så var det med Pet-
rus och Johannes. Folket kände igen dem,
att de varit med Jesus. Josef talade ej om,
att han hade Guds visdoms Ande i
större grad än andra. Men Farab sade:
»Kunna vi finna någon, i vilken Guds Ande
så är som i denne.» I Mos. 41: 38. 1
Paulus talade ej mycket om sin
arideupp-tyllelse men mycket om sin frälsning. Den
helige Ande vill liksom vara gömd, vill
intet beröm hava. leke ens i himmelen
upp-höjes han, utan endast Fadern och Lammet.
III. Sakarja var löst från människorna.
Han trädde tram inför folket. Vi behöva
sådana kristna i dag, som våga vittna om
Jesus. Detta skall den helige Ande giva
oss kraft till. Vi behöva giva till känna
vem vi tillhöra. Knäpp gärna dina händer
och hed Gud välsigna smörgåsen, då du
reser pä tåget, och las även din bibel
där. Bibeln är ej att skämmas för.
IV. Sakarja hade ett öppet .öra för Guds
röst. Han sade: »Så säger Herren».
Sådana människor föra något av Gud med
sig. Vi behöva få våra ögon öppnade för
vad Gud säger.
V. Sakarja fick sitt öga öppnat, så att
han såg vad icke andra människor sågo.
Han såg, att folket var på orätt väg. Han
hade öppnade ögon och öron och
frimodighet nog att bära fram sitt budskap,
även om han skulle dö. Kungen
befallde också, att han skulle stenas.
Sedan pekade undertecknad en stund pä
vad vi ha att. göra »Tills Herren kommer».
I. Förkunna Herrens död, till dess han
kommer. 1 Kor. 11: 26.
II. Handla med punden, till dess han
kommer. Luk. IQ: 13.
III. Vara tåliga, tills Herren kommer.
Joh. 5: 7.
Sedan var det kaffedrickning, och
läto många detsamma sig väl smaka.
Därefter talade br. Hjalmar Nilsson över
Ebr. 12: 1—3.
Kämparna, som omtalas i det 11 kap.,
höllo ut intill änden. De hade sina
strider, de som vi, men kommo igenom.
Huru gick det för dem att hålla ut?
I. De voro bedjande män och kvinnor.
Se på Elia.
II. De voro trosmänniskor. Se
föregående kap.
III. De verkade Guds verk.
Arbetsamhet är en kraftig hävstång för det
andliga livet. Vi skola verka Guds verk.
Verka för den yttre missionen såväl som den
inre. De varmaste kristna äro att finna
bland de mest arbetsamma. Gossens råd
till sin fader är bra även för oss.
»Arbeta, far, så håller du dig varm».
Evg. Anna Lööl läste Ps. 40: 1—6.
David var en iroshjälte, men han talade ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
