Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
T. RONS SEGRAR.
Pä måndagen samlades vi kl. 3 för att
höra en doppredikan av V. Eclundh,
varefter tre lyckliga själar fingo begravas möd
Kristus genom dopet. Så marscherade
skaran tillbaka till Godmersta hos I. Boströms,
där mötet hade hållits nämnda dagar, för
att fortsätta med bön och firandet av
Jesu döds åminnelse, då Herren mötte oss
pä ett underbart sätt. Vi hade bedit Gud
om seger i mötena ocli att allt skulle
tillgå skickligt och ordentligt. Denna vår bön
besvarades med ja ifrån himmelen,
varför vi fingo stor orsak att tacka Gud
tör bönhörelse.
Jag vill på samma gång sända en
hälsning till vänner och bekanta både i
hem-och hednaland. Anda hittills har Gud
hulpit. Vi äro få på denna plats, men eniga.
Gud skah ha äran för allt. Och vi vilja
i fortsättningen vara inneslutna i edra
förböner. Vi hoppas, att särskilt 1, som
verkat på denna plats, ännu kännen
ansvaret, så att 1 bären oss på edert hjärta fram
inför Gud om dagarna; ty »om vi bedja
något efter hans vilja, så hör han oss».
Ja, pris ske Gud! Vi hava ju redan det
ombedda.
De vittnen, som voro närvarande, voro
V. Eclundh, E. Jonsson. Huida Forsberg
samt pastor J. Öberg, Dombäck.
Viktoria Öberg.
Högen, H u s u m.
Från 5Eckestad.
»För vår Guds innerliga barmhärtighets
skull, genom vilken en soluppgång från
höjden har besökt oss.» Luk. 1: 78.
Söndagen den 18 juli hade vi den
stora glädjen att å nämnda plats samlas till
evangelistrnöte. Den på platsen älskade och
avhållne patron Ljunggren hade givit löfte
om tillträde till den vackra parken å
Sec-kestads gård. Här i naturens rymliga och
sköna tempel pågingo möten, som helt
säkert lämnade en behållning av
evighetsvärde..
En broder, som blev särskilt välsignad,
tyckte det var »Torp-luft», såsom han
uttryckte sig. En annan broder talade med
glädje om vilken stor välsignelse
evange-listverksamheten varit till på platsen. »Här
var», sade han. »’mörkö lande’. Så kommo de
första evangelisterna. Deras enkla
vittnesbörd verkade som regn på torr jord. Visst
var det kamp och strid, men. Gud vare
lov! det blev verkligt genombrott för
många själar. Evangelii solstrålar bröto
genom otrons svarta mörker, och nu finns
här en liten lovsjungande skara, som
modigt höjer korsets tana.»
Så till slut något litet om själva mötet.
De vittnen, som på e. m. tjänade, vo-
ro: pred. Stångberg, evg. H. Svensson samt
undertecknad.
Med ledning av Joh. 15: 1—8
betonades särskilt vikten av att förbliva i
Jesus. Endast därigenom, att vi förbliva i
honom, kunna vi bliva fruktbärande. Den
gamla människans frukt är kiv och strid;
slutet på sådant är död. Den nya
människans fnukt är frid och. fröjd i den helige
Ande. Och slutet på ett sådant liv blir evig
salighet.
Till slut framställdes frälsningen som en
fri gåva. Våra tillfällen fly fort; låt oss
använda dem; låt oss se på Jesus och ej
glömma honom!
En hälsning till alla Västergötlands evg.
Glömmen ej denna plats med bön och
besök!
Evangelist O. G—n.
De yngres avdelning.
Huru Harry fick sin bön besvarad.
»Vem får din mamma, och var bor hon?»
frågade utroparen, alltjämt tvivlande.
»Mamma? Hon heter ju fru Wentvvorth,
och vi bor i Lindgatan; det är inte långt
dit. Men kom nu fort!»
»I Lindgatan? Pojke, du menar väl inte
i det där stora, vackra huset med den
fina trädgården?»
»Jo, naturligtvis, det är vårt hus. Men
skynda er nu och, kom!»
»Asch, det är bara dumheter. Detta barn
hör inte till någon herrskapsfamilj. Det
är inte annat än en liten tiggarunge. Det
måtte du v.äl kunna se!»
»Nehej, det tror jag inte, och ni får inte
säga något sådant», och därmed smekte
hän lilla Mannie, som såg så kärleksfullt
på honom med sina stora, blå ögon. »Hon
är trött nu, och (hennes kläder äro
osnygga, derför tänker ni så illa om henne.
O, om bara mamma fick se henne, min
stackars, stackars mamma, som så ofta har
gråtit för henne! Ni ska få så många pengar jag
har i min börs, om ni bara genast vill
komma med mig!» Och Harry tryckte ett
mynt i den bestörte utroparens hand.
»Nåja, min unge herre», menade utropa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
