- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
264

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

T. RONS SEGRAR.

git graden inom alla fakulteter och
kände alla yrken, så skulle det nog
komma tillfällen, då det ena efter det andra
snart krävdes av behovet. Ja, en
missionär måste vara eller bliva smed,
skomakare, snickare, jurist, läkare, för
att ej nämna veterinär, mjölnare,
byggmästare, ingenjör, jordbrukare o: s. v.
— Det är också inom denna kallelse
en ständig oro, ty hedningarna, eller,
rättare sagt, den svarte, är ej den som
drar sig för att besvära.»

Efter 27 års erfarenhet på
Sydafrikas missionsfält tvekar jag ej heller
att intyga, att vår hädangångne vän
och broder i det ovan anförda ej alis
överdrivit, utan sagt rena sanningen.—

Det finnes andra missioner och
missionärer i Rhodesia än Svenska
kyrkans. Jag träffade till vår
gemensamma glädje en engelsk missionär, en
officer i Frälsningsarmén, då jag var där.
Jag har under många år känt honom
ooh hans hustru såsom goda kristna
och nitiska, kraftiga missionärer.
Under flera år voro de stationerade i
Durban, där vi samarbetade. Nu hade han
varit i Rhodesia, i staden Bulawayo, i
fyra år. Han och hans hustru blevo
så innerligt glada, då de sågo mig,
men ännu gladare blevo de", då de
hörde, att vi ämnade komma dit upp och
börja missionsarbete. »Här är fält»,
sade han, »och här behövs vittnen, som
förkunna Kristi evangelium. Om jag
hade ett femtiotal arbetare i dag, så
har jag platser för dem allesammans
på fält, där inga arbetare äro». Han
nämnde om kallelser, som han fått från
svarta, och även om ett brev han fått
från en europeisk magistratsperson,
som jag väl känner, däri denne enträget
bad honom göra vad han kunde för att
sända arbetare till det stora
magistratsdistrikt, som han då innehade. Han
nämnde även, huru många tusen
infödda där voro i distriktet — siffran har
jag glömt — men dessa hade ingen,
som för dem kunde förkunna
frälsningens väg.

Jag talade även med en missionär,
rev. Harries, som jag också känt i
många år. För några år sedan lämnade
han sin missionsstation i Natal till en
annan missionär och gick till norra
Rhodesia, där han verkat till stor
välsignelse i flera år. Han sade:
»Såsom missionsfält är Rhodesia, efter min
mening, redan upptaget. Vi behöva ej
flera kyrkor, skiljemeningar eller
partier, men vi behöva många flera
missionärer, som förkunna Kristi
evangelium». Jag instämmer.

Ack att Guds folk i hemländerna
läte alla skrankor och skiljemurar,
liksom förlåten i templet, rämna från
o-van och ända ned — börja med
biskopar, präster, predikanter,
missionsföreståndare, ordförande, ledare och
lärare, ned igenom de kristna leden och
grupperna, så att det än en gång
bleve en hop, ett hjärta och en själ, en
tro, e 11 dop, en Gud, som är allas
Fader och i vilken vi alla äro
bröder i sann mening, ej blott
ämbets-eller partibröder! Här är mönstret: ztt
stadigt fasthållande vid apostlarnas
lära; tro på allt det profeterna hava
talat; endräktigt och med en mun prisa
Gud; förande alla samma tal; »vi och
den helige Ande» utsända
missionärer o", s. v. När Gud har nedbrutit
avskrankningens skiljemur, borttagit
fiendskapen mellan jude och hedning
och av de två skapat en enda ny
människa, vårföre skola vi hedningar, vi som
voro fjärran, men som av nåd genom
korset kommit nära, nu åter tillåta oss
att sönderstyckas? Jag fröjdas över
vad som är uträttat på missionsfälten
även under denna sönderskäreisens
tid, men ack, vad skulle icke ske, om
skrankorna finge ramla! Jag känner
mig rentav i hänförelse vid blotta
tanken därpå. I andanom ser jag, huru
både här hemma och på hednafälten
den vitnande säden skulle under jubel
bärgas in och Jesu härliga
uppenbarelse påskyndas. Huru länge skall du,
o kristenhet, hindra Gud Fader i him-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:46:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free