Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294 T. RONS
te efter honom, klättrade en man upp
på högen och stod där precis på Li’s
rygg, men han förblev tyst och
orörlig, så att de icke varsnade honom.
Sedan de lämnat platsen, kröp han fram
ur sitt gömställe och återvände hem till
T’aku.
Genom samråd pr telefon med
ämbetsmännen i Yunnanfu blev det
bestämt, att vi skulle försöka få min
hustru och vår lilla dotter under eskort
hitförd till Yuanmow. Mandarinen
ansåg det nämligen icke rådigt för mig
att återvända till T’aku, då jag
därigenom lätt ånyo kunde råka i
rövarnas händer. Vid middagstiden sändes
därför en budbärare till T’aku med
underrättelse f*t jag var i säkerhet. Han
anlände just vid tiden för
kvällsmötet, och det blev nu fröjd bland de
troende, och varma tacksägelser
upp-stego till Gud för bönhörelse.
Lördagen var en orolig dag för mig
i Yuanmow, emedan vi fruktade att
rövarna såsom en hämndeakt för min
flykt skulle kunna ha återvänt till
T’aku. 1 själva verket hade de
också varit på väg dit; på vägen till
Yuanmow utpekade man för fru
Gnowman huset, där mr. Metcalf och
rövarna tillbringat hela sista natten och
ett gott stycke av lördagsförmiddagen.
De hade lämnat platsen endast tre
timmar töre det fru Gnowman
passerade.
Stor blev min glädje, när de strax
efter mörkrets inbrott anlände. Jag
stod utanför staden, ivrigt väntande.
Öe eskorterades av ett 40-tal soldater.
Vi hade vari| åtskilda 2J/2 dagar, min
hustru och jäg, men det föreföll som
veckor — så många upprörande
händelser hade inträffat under denna
korta tid.
Bröderna Metcalf och Ma gjorde ett
misslyckat försök att fly. De stego
upp i dagningen och begåvo sig i väg,
men hade ej kommit 100 meter från
lägret, förrän de mötte några rövare,
SEGRAR.
vilka tvungo dem att återvända. När
soldaterna sedan kommo och anföllo
rövarna, hade mr. Ma bättre tur.
Under den då rådande villervallan
lyckades han obemärkt smyga sig ut och
snavade snart ned i en grop mellan
de stridande; där låg han sedan
inom skotthåll, med kulor vinande fram
och åter över sitt huvud. När rövarna
sedan drogo sig tillbaka uppåt
berget, kröp han fram ur sitt gömställe
och gick till en närbelägen by, där han
dock blev tillfångatagen som en
misstänkt person. De sände emellertid bud
på mig angående honom, och då jag
vitsordade hans berättelse, släppte de
honom fri, så att han förenade sig med
oss i Yuanmow på måndagen.
Mr Metcalf var nu ensam kvar i
rövarnas händer. På tisdagens morgon
sände jag mr Ma och några andra, som
kommit från T’aku, tillbaka dit för
att se till stationen. När detta var
gjort, sade jag till min hustru: »I dag
hoppas jag verkligen vi skola få litet
ro och vila.» Vi fingo det också för ett
par timmar. Men då — o underbara
överraskning, underbara händelse —
vem kommer in, om icke d :r Shelton!
Äntligen var han fri från sin
långvariga fångenskap. Men så han såg uti
Så snart som möjligt ledde vi honom
till vår säng och läto honom lägga
sig. Han var så utmattad, att han
knappast kunde stå för sig själv. Hur
skönt det kändes för honom att åter
vara bland landsmän! Något av det
första han sade var: »Detta är den
första engelska jag hört på 66 dagar».
Följande morgon kl. 8 anträdde vi
alla resan till Yunnanfu, åtföljda av en
kraftig skyddsvakt. Från denna stund
till dess vi fem dagar senare uppnådde
Yunnanfu, hade vi alltid en bevakning
på 200 soldater.
På torsdagsmorgonen, då vi varit en
timmes tid på vägen, nådde oss den
glada underrättelsen, att mr. Metcalf
hade lyckats fly på måndagskvällen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
