Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
T. RONS SEGRAR.
hängivet liv, om det är verkligt
hängivet (ett ord som betyder mycket
mera än fromt) är ett offer, framburet
på kärlekens altare åt vår frälsnings
Gud, »ett levande offer», såsom
Paulus långt förut (Rom. 12: 1) hade
kallat det. Och när ett sådant liv ändas,
i full överlåtelse åt Guds goda och
behagliga vilja, är det — även om icke
blodet gjutes — jcke desto mindre i
andlig mening ett drickoffer, som ökar
värdet av Idet troget utförda arbetet
och de genomgångna lidandena.
Johannes, där han insomnade på sin
bädd i Efesus, utgöt lika verkligt sitt
liv som Paulus gjorde det, då han
böjde k’nä för att mottaga dödshugget
vid »De tre brunnarna» utanför Roms
stadsport. Beda Venerabilis, då hon
efter sin långa livsgärning lade sig till
ro i sin klosterskola, utgöt sitt liv
lika sant, som Huss gjorde det på bålet
i Konstanz. För alla dessa heliga var
livet »ett levande offer» ända till
döden. Så var ock deras död det sista
utgjutandet av deras livskraft, ett
drickoffer på altaret.
Må vi genom vår Mästares nåd få
vara trogna allt intill
utgjutandet! Må vi överlämna åt Herren
med uppriktigt hjärta icke blott våra
krafter, utan oss själva med kropp
och själ, då vi blivit svaga och
utslitna. Vi älska hans vilja, och denna
vilja k a n besluta, att vi skola bringa
honom vårt sista offer snarare under
o-verksamhet, lidande och vanmakt än
under mer eller mindre livlig yttre
verksamhet. I alla händelser skall
genom hans nåd »anden vara villig» att
framhärda i sin lyckliga överlåtelse in
i det sista, tills vi blivit »utgjutna
såsom ett drickoffer».
II. Vidare ha vi här en annan sida
av en Herrens tjänares död: »tiden för
mitt uppbrott är inne». Det grekiska
ordet för uppbrott är a n a 1 ys i s,
detsamma som vi använda för analys,
frigörelse, sönderdelning. Ordet är
besläktat med det som användes i Fil. 1 :
23, vilket anger upphörandet av en
förbindelse, lösandet av ett band;
ankaret liksom nedfiras, så att den
resande är fri att lämna fartyget och
gå i land. För filipperna i dessa
tidiga dagar hade Paulus bekant, att han
åstundade »att bryta upp och vara med
Kristus»; och här håller hans önskan
på att bliva verklighet. Tidén för hans
uppbrott är inne.
Det var ingen lätt sak — därom
kunna vi vara vissa — då denna åstundan
skulle förverkligas. Vår natur bävar
tillbaka för döden såsom död. Även
om heliga män i vår bibel säger
Herren själv (Joh. 21:18), att,, när de
skola dö, de »föras dit de icke vilja»; de
de äro levande människor, vilkas ande
har ett kroppsligt hölje, och de vilja
hellre överklädas än avklädas» (2
Kor. 5:4). Men den andra, härliga
sidan uppfyllde ock Pauli tankar, då
han skrev Fil. 1 : 23, vilken säkerligen
även nu i översvinnlig storhet
framträdde för honom. Döden, som från en
sida sedd var ett sista offer, var från
en annan det fröjdefulla ögonblick, då
floden höjer sig och bär livets farkost
mot hemmets strand; och vi
äntligen få se lotsen, som hela tiden osedd
varit ombord, »ansikte mot ansikte.»
Och se, när han tager styret i sin hand0
strax är båten vid det land, dit vi fara
(Joh. 6: 21).
Om livet möjligen berövat mig allt
vad mitt förstånd funnit klart, mitt öga
skönt och mitt hjärta med sig själv
sammanvuxet, i döden vill jag dock
hava kvar något: vissheten att jag går
till Gud, till honom, som min själ
älskar. — »Jag vet, på vem jag tror, när
dödens timme nalkas» — den vissheten
vill jag sist lämna ifrån mig.
Pontus Wikner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
