Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 357
mission. Skänke Herren sin
välsignelse till varje enhetssträvan!
Ett annat ämne, som behandlades^
var kvinnans uppgift och plats i
missionsarbetet. I samband med
diskussionen över detta ämne beslöts, att
kvinnor borde beredas plats jämte
männen i missionsstyrelserna. Det
behöver bli vår bön, att Herren må giva
de rätta kvinnorna såväl1 som de
rätta männen, då det gäller ätt rekrytera
missionskommittéerna. Månne
missionsförsamlingen beder för
missions-styrelserna, så som behovet verkligen
kräver? Vilka bördor ligga inte på
missionsledarnas skuldror!
Konferensens sista eftermiddag
behandlades missionens livsbehov:
större andekraft i verksamheten, det
andliga livets fördjupande och vidgad syn
på missionsproblemen. Föredragen
över dessa ämnen gåvo rik behållning.
Det andliga livets fördjupande, med
därav följande större andekraft i
verksamheten, är förvisso den
missionerande församlingens djupaste behov.
Huru stort, att detta gives av oförskylld
nåd, då man i ödmjuk självkännedom
böjer sig vid Jesu fötter och stannar
kvar i innerlig gemenskap med
Frälsaren, missionens Herre och Ledare!
Det enskilda mötet för missionären,
som hölls den 23 september, var skönt
och givande, men utrymmet tillåter ej
att ingå därpå.
Herren give, att de välsignelser, som
missicnskönferensen tillförde
deltagarna, må mångdubblas enligt växandets
lagar till Guds ära och den svenska
missionsförsamlingens fromma!
"Uilka Sfd de saktmodiga?"
En missionär på jamaikä ställde en
gång till de små svarta barnen i sin
skola, vid läsning av Matt. 5: 5, denna
fråga: »Vilka äro de saktmodiga?»
En liten negergosse svarade genast:
»De som giva mjuka svar på barska
frågor.»
Från Kina.
Brev från Lingkiu.
Kära vänner och läsare av T. S.
Guds frid!
Först en liten förklaring till våra vänner
som äro vana att följa oss med bön och
intresse i vårt arbete i Tatungfu, om
orsaken varför vi nu äro i Lingkiu.
Alltsedan syskonen Classons hemreste till
Sverige våren 1919, har frågan om
missionär för denna station vållat oss bekymmer.
Vid senaste konferensen kom den fram igen
och löstes sä, att jag och min hustru nu äro
här. Det är just en vecka i dag sedan vi
gjorde vårt inträde.
Vägen från Tatung till Lingkiu tar
vanligen 4 dagar fastän den är endast 14
svenska mil.
Då vi långt förut planerat stormöten på
ett par utstationer, T’uan-pu och
Lu-Ts’t-t’uen, den förra tillhörande Tatung, den
senare Tienchen, så togo vi en omväg över
dessa platser. Det är en allmän
förstämning bland folket till följd av torkan. Stora
fält, som vi reste igenom, voro totalt
förtorkade. Hungersnöd synes vara
oundviklig. Med den täta befolkningen och
dåliga kommunikationer står landet inför
hungersnöd, så snart skörden slår fel, om
än blott i en liten del av landet. 1 år komma
rykten från in Kistan alla delar av landet,
att skörden slagit fel.
Under vägen hit mötte vi hundratal av
s. k. »t’ao-huang-tih» (flyktingar som fly
undan hungersnöden). De kommo från
Chihli-provinsen och tågade norrut i hopp att
finna bättre tider i K’eo-uei (norr om stora
muren). Det grep våra hjärtan att se
dessa av hunger utmagrade människor, bl. a.
en hel del stackars kvinnor och barn, alla
vandrande till fots. »Småttingar»; som inte
kunde gå, buros i korgar. Dessa korgar
bruka hängas på en stång över axeln.
Kvinnorna med sina outvecklade fötter voro
uttröttade, så att det gick endast korta
stunder mellan var gång de behövde vila. Un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
