Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 363
■de Götabro, uppvaktades den av
kursister-na, som sjöngo: »Här vi skiljas från
varandra».
Gud Iedsage våra vänner ö;ver de av
höststormarna upprörda böljorna och före dem
lyckligt till den önskade hamnen! Må Guds
folk bedja för dem!
J. S—n.
Vid uppbrottet.
Tidén för uppbrottet är inne! Vi
hoppas i afton anträda resan till Kristianfc för
att därstädes gå ombord på ångaren
»Tas-manic», som med Guds hjälp skall föira oss
åter till vårt kära Afrika.
Ännu en gång, innan vi lämna
fosterjorden, vilja vi så gärna sända en sista
hälsning till våra älskade vänner på alla de
olika platser, som vi haft förmånen besöka
under vår korta vistelse i Sverige, och
alla vänner vi där träffat samman med.
Herren välsigne ocn löne eder för ali den
myckna kärlek, gästfrihet och förståelse, som på
så mångahanda sätt kommit oss till del! Vi
känna oss alltför ringa och ovärdiga1, men
det gläder oss att veta, att vår Fader skall
vedergälla eder alla. Vad’ I haven gjort
för oss, haven I gjort för Jesus.
Och nu farväl, älskade vänner i Mariestad
och många platser i Västergötland. 1 Sunne
med omnejd. 1 Malmöi, Åkarp, Osby ocli
Tyringe, i Småland och Närke! Haven tack
för allt, och icke minst för Edra förböner,
som vi tro skola följa oss! Jesus kommer
snart — då få vi samlas till och omkring
honom. Till dess — låtom oss vara trogna,
tjäna, vaka, bedja och vänta.
Edra i Jesus och hans kärlek med Eder
förbundna och tacksamma
Amy och Hans Nilson.
Torp den 14 nov. 1920.
De yngres avdelning.
"Vem skall jag tro?"
Mel: Säg mig, du lilla fågel etc.
1
Det var en liten flicka,
Som på sin dödsbädd låg;
Föräldrarna de gräto,
När de sin älskling såg’.
De skulle snart få lämna
Sitt lån åt skaparen
Och bädda ned i graven
Sin lilla, kära vän.
2
Den lilla flickans fader
Han var en sådan där.
Som skriften kallar dåre.
Som säger, Gud ej är;
Men modern, hon var lycklig
I tron på Frälsaren
Och talte med sin flicka
Om Jesus, barnens vän.
3
En dag, när fadern ensam
Vid barnets sjuksäng satt
Hon talade till honom —
Fast rösten var så matt —:
»Nu får jag, kära pappa,
Snart säga er farväl;
Jag känner döden nalkas,
Men vem skall ha min själ?
4
Jag känner mig så oviss,
Jag kan ej finna ro.
I taladen ej lika,
Och vem skall jag väl tro?
Ty mamma, hon har talat
Om himlens salighet,
Men pappa har förnekat
Båd’ Gud och evighet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
