- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettiofemte årgången. 1924 /
139

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

139.

de dagarna på farbrors högtidsdag, på så
sätt, att envar, som ville komma, var
välkommen till oss kl. 4 på e. m., då vi
hade anordnat en missionsafton. Vi
samlades omkring ordet till sång och till bön
och tackade Gud för hans trofasthet
under flydda dagar och år. Ebe n-H aeser!
1 Sam. 7: 12.

Sedan blevo alla bjudna på kaffe.
Omkring 125 personer hade infunnit sig för
att dela högtidsstunden med oss. Och det
bästa av allt var, att »Jesus var den förste
och den siste» ibland oss. —

Glädje och sorg växla fort om på
jorden. Ett par dagar därefter bringade mig
telefonen det budskapet, att en av mina
släktingar, som varit mig mycket kär, hastigt
ryckts bort ur tiden. Sorgeplikter kallade
mig så bort härifrån för någon tid. Efter
jul kom jag dock åter hit.

Ganska många av Guds vittnen hava
varit här och hjälpt oss i arbetet. Syster
Märta Lövblad hjälpte oss att inviga det
nya året till »helig gudstjänst». Men hon
reste så snart ifrån oss till sitt anvisade
arbetsfält i södern.

Söndagsskolmissionär Gustaf Pettersson
kom och talade till både små och stora, på
barnfester och möten, om »barnavännen», s å
att vi kände oss värmda och erforo något
av barnasinne och barnaglädje. »Utan att I
omvänden eder och värden såsom barnen,
skolen I alis icke inkomma i himmelriket»
var vår broders budskap.

I sällskap med zulu-kandidat Ephraim
Anderson reste vi fram och åter mellan
Sverige och Afrika ganska fort och sågo
mycken svnd och nöd men också Guds nåds
och kärleks seger uppenbar bland både
vita och svarta.

Missionär Bergman kom — och han ville
icke tala om Kina utan skulle »vittna om
Jesu kärlek.» Det gladde mig, ty
predikan om Jesus, den korsfäste, är det bästa
och det enda som ger själarna liv. Men
jag sade till honom: »Predika om
Jesus, kinesernas frälsare, och om Jesus,
judarnas och Jerusalems konung!» Och så
kommo vi till Kina och i förbifarten till

Jerusalem, och på båda ställena mötte vi
Jesus och »sågo hans härlighet.»

Broder Bergman var trött och Utarbetad,
och blott liten vila fick han också hos oss,
enär han själv annonserat möten på andra
platser — alltför snart, i vårt tycke....
Varför skola våra missionärer, när de
komma hein från sina respektive missionsfält
för att i sitt fosterland få lite vila och
rekreation, kastas omkring från plats till
plats som jagade ilbud? »För att
väcka missionsnit och intresse för
hedningarnas nöd», blir så ofta svaret på min fråga.
Är då verkligen hemförsamlingen så slö och
trög för missionens stora, heliga offersak?
Måste våra missionärer och även — i
somliga fall — våra missionärers barn komma
den långa vägen över haven för att påminna
oss om våra plikter gentemot Guds
missionsbud och hedningarna?

Missionär Bergmans besök gladde oss
mycket. Stunderna kring ordet voro
upp-åtlyftande, allvarliga och gåvo frukt —■ vi
tro — för evigheten. Men alltför fort
svun-no även dessa dagar, och vi hade bara
minnet kvar — jo, även hoppet om återseende
i främlingslandet eller — hemma.

Nu blickade vi hän mot den dag, då
missionär G. Fredberg skulle besöka oss,
ty han hade av »Syskonringen» kallats till
dess årsmöte och lovat komma. Han kom
också den 16 febr. i sällskap med evangl.
John Gustafsson, som han sammanträffade
med i Sundsvall. Syster Matilda Backlund
kom från Knäfland (samma dag).

Och vad skall jag säga om årsfesten
söndagen den 17? Tiden bleve mig för kort,
om jag skulle söka tala om,vad vi då
erforo. Vare endast sagt: Gud var genom
sitt ord och sin Ande ibland oss »full
av nåd och sanning». Vi kände vårt
stora ansvar son: kristna; ansvaret födde
allvar; och allvaret födde den bönen: Gud,
hjälp oss att utkämpa det godas strid, att
stundligen vara trogna i det lilla, för att
nå det sant stora målet att förhärligas
med Kristus och krönas som övervinnare.

Broder Fredberg reste från oss strax
efter mötets slut, samma kväll.
Välkommen och farväl växla fort om på jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1924/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free