Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 TRONS
trons mörker och in i ljuset. Jag
bad nu Gud, att han för Jesu skull
måtte förlåta mig min otro, och så
prisade och tackade jag honom, att
han hade fört mig över från döden
till livet.
Och nu fröjdar jag mig och prisar
honom för hans outsägliga
barmhärtighet. »Jag är för ringa till
ali den nåd och trofasthet,
som du har bevisat din
tjänare!»
»Gud vare tack för hans
outsägliga gåva!»
(Övers, för T. S. av L. C—n,)
En kristen skomakare och
en lärd jude.
Det var en vacker, varm
sommarafton i staden Hamburg. Gatorna
vimlade av folkskaror. I synnerhet
voro de vägar, som förde till Altona,
livligt trafikerade.
Utan att bry sig det minsta om allt
folkvimlet satt en gammal skomakare
på sin stol i förstugan tiil sin butik
och knackade flitigt på lädret eller
sydde med den tjocka becktråden,
medan han med klar röst sjöng den ena
andliga sången efter den andra. Om
folk log åt honom eller fröjdade sig
över hans vackra röst och sångens
sköna innehåll, syntes honom
likgiltigt, ty han var helt upptagen av sitt
arbete och sina sånger.
I dag skulle dock vår gode
skomakare ej kunna undgå att bli störd.
En ung man stannade framför honom
och lyssnade till hans sång med stor
uppmärksamhet. Slutligen sade han,
i det han trädde närmare: »Min
gode man, ni synes vara fullkomligt glad
och lycklig?» Skomakaren såg upp
från sitt arbete. Han såg, att den
frågande var en ung herre med en
S EG RAR.
fin mörk hudfärg och ett ansikte med
skarpa drag, tydligen en judisk lärd.
Han svarade honom vänligt:
»Ja, käre herre, jag är mycket
lycklig och kan alis icke förstå, hur jag
skulle kunna vara annat.»
»Då vet jag i stället dessvärre, att
det kan vara annorlunda, ty jag är
olycklig. Att ni är så fattig synes
ju icke betyda något för er. Ni har
ju dock naturligtvis blott er själv att
sörja för.»
»Nej, Gud ske lov, att det icke är
så. Med dessa mina. händer skall jag
föda både hustru och sju barn. Visst
är jag en fattig man, men jag kan
sjunga och arbeta. Varför skulle jag
då icke vara nöjd?»
»Det kan jag icke förstå», svarade
den judiske lärde, »huru kan ni i en
sådan fattigdom vara nöjd med er
lott?»
Nu lade skomakaren bort sitt
verktyg, räckte med stort allvar ut bägge
sina händer mot honom och sade
högtidligt:
»Käre herre, jag är icke så fattig,
som ni tror. Jag är en konungason!»
Det blev för mycket för juden.
Skomakare och konungason!
Mannen är uppenbarligen galen, och hans
galenskap gör honom lycklig. Så
tänkte han för sig själv och skyndade
bort.
Efter några dagar kom han igen,
och se, mannen satt på samma plats
som förut, arbetande med iver och
glädje, medan han sjöng sina sånger,
den ena efter den andra.
Den unge juden ville driva med
honom, hälsade djupt och ärevördigt
samt sade: »God morgon, herr
prins!»
»Vänta litet, gode herre», svarade
skomakaren. »Ni tillåter väl, att jag
säger ett par ord till förklaring. Då
jag för en vecka sedan sade till er,
att jag var en konungason, trodde ni
tydligen, att jag var sinnessvag, ty ni
gick er väg utan vidare. Jag är likväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
