Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
301.
våra vänner och skrevo därom i våra
brev och tänkte även att berätta
därom här hemma. leke många veckor
efter det vi lämnat vår station och
rest hem för att vila, mottogo vi
emellertid ett brev, som bringade oss ned
på våra knän inför Gud. Miss
Mo-vver skrev nämligen och berättade,
hurusom denna kvinna blivit mycket
sjuk; de kristna bådo till Gud för
henne, men lion blev sämre och sämre.
Nu stormade fienden till liksom en
vattenflod; hennes meningsfränder
och vänner från forna dagar sade
hånfullt: »Vad kan väl din Jesus göra
för dig nu? Detta beror på att du
har övergivit våra gamla gudar och
brutit ditt löfte. Tillbed och bränn
rökelse inför den och den guden, han
kan hjälpa dig!»
Älskade! Förundren eder icke över
att hon lyssnade, vacklade och föll.
Men hör! Sedan hon tillbett och bränt
rökelse, blev hon frisk igen och
befinner sig nu åter fjättrad uti
fruktans och övertrons bojor. — Miss
Gregg, som nyligen besökte henne,
omtalar att ljuset försvunnit från
hennes ansikte, och till svar på en
kärleksfull uppmaning att komma tillbaka,
skakade hon blott sorgset på sitt
huvud och sade: »Åh, lärare, denna
stora lycka är inte för mig — inte för
mig!»
Miss Mower skrev vidare: »Jag är
djupt förödmjukad inför Gud, ty jag
känner, att en av Jesu små är
borttappad. Ha vi talat för mycket om
henne och bedit för litet för henne?»
Vill du låta Guds Ande bränna
dessa ord in uti din själ: »Talat ,för
mycket och bedit för litet?»
(För T. S. gm L. C—n.)
Bed för missionärerna !
Skriv till missionärerna!
Från hemlandet.
Från Skillingaryd.
»Saligt är det folk, vars Gud Herren är,
det folk, som han har utvalt till arvedel åt
sig.» Fs. 33: 12.
Det har, om jag minns rätt, gått en rätt
lång tid, sedan det stod något att läsa
i T. S. från denna plats. Men då man
ser tillbaka på tider som hava gått, så
kunna vi instämma med sångaren: »Mycken
salighet vi redan skådat, men långt mera
finnes det att få!» Och därför prisa vi vår
Herre och frälsare, att saligheten inte
tryter — Halleluja! — utan den såväl som
Herrens nåd räcker till för oss alla.
Detta fingo vi också erfara, då vi
söndagen den 10 augusti voro samlade till
evan-geiistmöte i Skillingaryds missionshus. Kl.
11 f. m. började sången: »För mig till den
klippan höga» att ljuda, varpå pred. M.
Nordbring inledde mötet med att läsa ur
Jer. 1 kap. Därefter avlade evangel.
Gunnar .Syrén, Ellen Nylin och John
Gustavsson korta och varma vittnesbörd. Vi
både hörde och kände, att det är nödvändigt
att ha Jesus med sig på resan över denna
tidens hav. Ty ingen känner såsom han de
bränningar och skär, vi ha att passera. Men
om vi obetingat överlämna rodret i hans
hand, skall han föra oss lyckligt och väl
över till den andra stranden. — Nu var
förmiddagens möte slut, och vi bestämde,
att om vädret bleve vackert, så skulle vi
samlas till eftermiddagens möte på
ungdomsföreningens sommarhem.
Då klockan närmade sig fem på
eftermiddagen, styrde vi våra steg till
sommarhemmet. Visserligen var den naturliga solen
skymd av moln, men vi hoppades, att Gud
skulle låta nådens sol värma våra hjärtan.
Och den som hoppas på Flerren, kommer
inte på skam. Ära vare Gud! Rätt mycket
tolk var samlat, och Gud var nära.
Utom dc förut nämnda evangelisterna
talade nu Ruth Klasson, Ruth Malmkvist och
undeitecknad. Vi blevo särskilt påminda
om vad Jesus såsom vår personlige
frälsare gjort för oss och den tacksamhetsskuld,
vari vi stå till honom. Denna skuld få vi
avbetala genom att söka föra våra
medmänniskor till honom. Såsom troende hava
vi en stor uppgift att fylla. Och för att
rätt kunna fylla den, måste vi leva nära vår
Herre och frälsare och mottaga den kraft,
som han har att giva. Då skall den Gud,
som en gång förde sitt forna Israel genom
öknens svårigheter och havets böljor, också
med stark och mäktig hand föra oss genom
denna tiden hem till fadershusets bonin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
